Devotchka

Det finns vissa ögonblick som man aldrig glömmer. En del grejer, hur obetydligt de än må vara, bara etsar sig fast liksom:


När jag fick tecknade "De 101 dalmatinerna" på VHS i födelsedagspresent av Johan när jag var 8 år. Jag grät av lycka - hade önskat mig den så länge.

I Kalix hos mormor när jag fick ha en hund från morbrors kennel hos mig över natten. Jag sov inte en blund utan satt bara med tindrande ögon och klappade världens sötaste bichon frisé hela natten.

Också hos mormor, när alla vi kusiner badade kvällsdopp med kläderna på i lerigt vatten. Mamma, mormor, mostrar var rasande. Vi hade fantastiskt kul.

När jag fick min kanin Isa som tröst efter olyckan. Minns att jag satt i bilen med en liten kartong med lufthål i famnen och däri fanns en grå liten vädur med världens mjukaste öron.

Alla julaftnar. Min favorittid på året.

När jag var 11 och blev övertygad om att jag kunde prata med ödlor.

Fallskärmshopp i Sydney. Jag har aldrig känt mig så levande som när jag trodde att jag skulle dö.