Devotchka

Ibland krävs det inte så mycket för att känna sig jävligt lyckad. En klockren vits, lista ut nyckelordet i ett korsord, någon rolig snapsvisa, komma med en insiktsfull kommentar eller åstadkomma en maträtt som blir riktigt uppskattad (något som i och för sig aldrig skulle hända mig).

I Manly var jag polare med den slovakiske kocken på restaurangen. Vi brukade tävla i sudoku, dricka ihop och snacka skit om cheferna. En kväll när det var dött på jobbet stod vi och glodde på folk vid kassan. Han försökte lära mig trolleritrick. Jag tyckte att han var larvig, tog upp miniräknaren och gjorde det där tricket man gjorde på mellanstadiet, ni vet skrev in 0.7734 och därefter vände miniräknaren upp och ner så det stod "HELLO". Ondrej blev tyst, började sedan asgarva, applådera och tyckte att jag var världens festligaste. Jag kände mig som världens festligaste. Resten av kvällen.

Som sagt, det krävs inte så mycket.