Devotchka

Jag har inte hittat någon skaplig Chewbaccakostym så jag har kommit på någon annan jag kan klä ut mig till nästa vecka.

Underbett. Hes whiskeyröst. Tunn mustasch. Cigarrer. Bekymrad uppsyn. Och mitt favorit-quote:
- I'm gonna make him an offer he can't refuse

Erkänn bra?! Men jag skulle behöva det här hästhuvudet.

Jag är en riktig pionjär, jag. Men mina nyskapande ideér uppskattas inte av alla. Typ Denice.

Häromdagen satt vi och väntade på bussen. Höstvinden blåste kallt och båda satt i djupa funderingar. Jag avbröt tystnaden med en banbrytande tanke:
- Om jag skulle bo här så skulle jag ha typ ett lakan och lägga alla dom hära löven inuti lakanet. Och vira det omkring mig. Det var väl smart? Så att man håller värmen liksom!
- Vadå bo här? I busskuren eller?
- Jaa!
- Löv i ett lakan?
- Jaa..?

Och då fick jag en sån där speciell blick som hon är expert på. Det betyder att man måste vara tyst.

Vi drack te med ingefära idag och den där fikatanten måste seriöst ha mixtrat med ingefäran eller nåt. Det var längesedan jag spårade ur sådär in public. Vi blev helt efterblivna, yra, jätteflummiga, konstiga och dessutom var mina öron knallheta och röda (sådär som de blir när jag är påverkad).

Jag känner mig fortfarande rätt lustig.. Tror jag ska gå och lägga mig nu så kanske jag drömmer en massa coola äventyrsdrömmar!

Tänk om universum egentligen är en jättelik gudakropp och alla solsystem, himlakroppar, stjärnor och månar bara är små organismer som lever inuti en gigantisk varelse? Vår storslagna planet kanske bara är en liten fjuttig cell. Och vi är bara en massa små ribosomer och mitokondrier som simmar omkring inuti cellen och tror att vi lever viktiga liv.

Heh, coolt

Hehe, människor kan vara så jävla väck ibland.

Vi har en tant på jobbet som påminner om Prussiluskan. Hon är så präktig att jag vill kräkas. Prudentlig, har alltid ett käckt svar, vet allt, kan allt... Fördomsfull och dömande men döljer det bakom ett sött litet leende. Idag höll jag på att sätta kaffet i halsen i försök att stoppa min skrattattack när tanten konspiratoriskt klämde ur sig det här:

- "En sak som jag tycker är alldeles förskräcklig är de där unga norska jäntorna som är så NAIVA och gifter sig med sådana där... (viskar) UTLÄNNINGAR. Sååååå naiva att de till och med skaffar hus och barn med de där UTLÄNNINGARNA och innan de vet ordet av så har maken stuckit iväg till sitt hemland och kidnappat barnen. Man måste ju tänka efter lite innan man går och kärar ner sig. Det begriper man väl att de kidnappar barn, de där UTLÄNNINGARNA!"

Jag skulle vilja hoppa in i hennes hjärna och försöka förstå vad som händer därinne. Förmodligen något sånt här:

Dagens motion: Panikartad springtur från pizzahaket för att hinna hem innan pizzan blev kall. Dessutom var det en gigantisk familjepizza så bicepsen fick sitt också.

Jag tycker att det är viktigt att hitta den där lilla vardagsträningen.

Det blev en helvild söndagskväll med massa knäppa norrmän! Jag var så PEPP, hoppade omkring som en duracellkanin och vi dansade som om det inte fanns någon morgondag. Jag kan väl tillägga att det visst fanns en morgondag - en morgondag med jobb som började klockan 08.00. Så, det har varit en tuff dag idag.

Denice och jag har bestämt att denna ljuva söndagsafton ska vi ut och dansa skiten av oss. Vi laddar upp med dansfilmer och Dooley's! HEEYRÅ!

Jag är inte speciellt förtjust i rökning. Jag menar, jag gillar smaken och lukten av cigarrer och piptobak. Men jag har faktiskt aldrig rökt en cigarett i hela mitt liv. På riktigt. Lukten har avskräckt mig.. Det är ganska vidrigt när man snackar med någon som precis rökt en cigg och man känner den där ruttna avgrundslukten, det äcklar mig litegrann.

MEN. Cigaretter kan vara jävligt snyggt. Kolla in den här bloggen liksom - Le smoking.

Jag är en riktig kattmänniska och kommer nog sluta mina dagar som en sån där galen tant i ett gigantiskt hus med 70 katter. I Australien brukade jag prata med Arvid på Skype. Och han såg så förvirrad ut, nosade på högtalarna och jamade och jag grät som ett barn varje gång jag såg honom. Saknar mina två grabbar. Jag ska pussa sönder Herman när jag kommer hem (SNAAART!).

I morse vaknade jag till strålande solsken och rimfrost på vartenda fönster. Breathtaking, ey?

En av mina passioner här i livet är efterrätter, bakverk och desserter. Jag älskar att unna mig godsaker. Massa fluffigt, chokladigt, gräddigt, krämigt och sockrigt. Guds gåva till människan. Jag svär, det är den bästa känslan i världen när man gått och längtat efter till exempel en prinsessbakelse och äntligen får ta första tuggan. Den inbjudande och läckert gröna marsipanen som så smidigt ger efter för skeden tills man kommer till den yppigt vispade grädden, den läckra smörkrämen och den tunna men eggande sylten. Smaksensation. Rysningar i hela kroppen. Jag sitter faktiskt här och dreglar just nu.

Å ja. Jag är laktosintollerant dessutom... Ibland ligger jag och vrider mig av smärta hela natten när jag ätit för mycket grädde. Destruktiv laktosintollerant liksom.

Helt underbart fint ute. Denice och jag har myst hela dagen - ätit julfrukost, haft snöbollskrig, spelat sönder julmusik, tittat sönder julfilmer, köpt pepparkakor och skrikit hysteriskt säkert 20 gånger idag: "SNART ÄR DET DECEMBER!! AHAOOOO!"

Har känt mig helt väck ett par dagar. Jobbat arslet av mig, kroppen strejkar, har livskris light och en kvinnas brännskadade, söndriga ansikte är på min näthinna när jag blundar.

MEN...

...Tittade ut genom fönstret nyss och tappade andan.
Tända ljus. Santana. Och snö!

Vad hade du valt om du var TVUNGEN till att välja mellan:

Att äta ett gram bajs eller låta någon spy i din mun?

Ha sex med Bert Carlsson eller tvingas prata med honom i telefon en gång varje dag i resten av ditt liv?

Gå naken genom stan eller dricka ett glas morgonurin?

Ha hicka resten av livet eller ha ticks resten av livet?


Och det var dagens viktiga funderingar, det.

Blaj blaj. Funderar på om jag ska vara hemma hela december månad och åka tillbaka i januari. Efter två år utan jul så förtjänar jag julefröjd, advent, pepparkakor, peter jöback, glögg, mys, julgran, sällskapsspel och tända ljus.

Denice och jag har livskriser. Hon funderar hur hon ska kombinera polisyrke med frisör/make up-artist. Jag är i valet och kvalet mellan att uppfinna världens snabbaste jet-motor, rädda schimpanser eller att driva en rysk spion-forskningsstation högst upp i Ulriken.

Det är viktigt att vara verklighetsförankrad.

Jag har drömt om den elektroniska spindeln inatt igen.

På bananfarmen där jag jobbade fanns det ju massa insekter, ormar, paddor, grodor och framförallt spindlar. Det finns inget mer irriterande än att få spindelnät i ansiktet. Hur som helst, en dag hoppade det en ganska stor spindel rätt på mitt öra och satte sig där. Den var lika stor som örat så den passade perfekt där kan man väl säga. Jag skulle plocka bort den men när jag tog på den så kändes den helt kall och hård, precis som den vore gjord av stål... Jättekonstig. Jag satte ner den på ett blad och tänkte inte mer på det.

Efter detta började jag drömma om en elektronisk stålspindel. Jag drömde att den satt sådär perfekt på mitt öra och viskade massa goda råd. Så fort jag fick problem eller var i trubbel så viskade min elektroniska spindel vad jag skulle göra eller vad jag skulle säga. Som en god fé. Eller skyddsspindel.

Det var helt suveränt. Så, jultomten.. Om du läser detta så vet du vad jag önskar mig.

Anledningar till att gå ut ikväll:
1) Jag har inte varit ute på länge
2) Jag behöver dansa
3) Jag har slutat bita på tummen och därmed fått tillbaka fingeravtrycket, detta måste firas!

Anledningar till att inte gå ut ikväll:
1) Det regnar
2) Jag börjar jobba 07.00 imorgon
3) Jag har fixat massa mysfilmer
4) Jag har börjat bita på långfingret och förlorat fingeravtrycket där istället, depp!

Jaha, annars då? Jag har precis moonat för Kajsa i webcamen. Och det är väl det mest exalterande som har hänt idag.

Jag fick just akut hemlängtan.

Pratade med morsan som är i Stockholm och hon berättade att pappa just nu sitter hemma själv med Herman och kollar gamla VHS-filmer, Woodstock och Den onde, den gode och den fule. Då fick jag nästan ont i magen. Dels för att pappa är så himla söt och dels för att jag vill sitta där med honom och dricka te och garva åt när Tuco skriker till de "gråa" kavalleriet:
- God's with us cause he hates the Yanks too!
Varpå officeren för det "gråa" kavalleriet borstar bort resedammet från sin blå uniform. Pappa skrattar lika mycket varje gång.

Snart ere ju Halloween också! Förra året firade jag i Sydney - som nunna. En skräckinjagande sådan. Jag och Josefin gjorde succé i våra munderingar. Vi sprang runt och välsignade varenda människa, sjöng Ave Maria, gjorde korstecknet stup i kvarten samt drack av Jesu kristliga vin. En hel del av Jesu kristliga vin faktiskt... Eller, så jävla kristligt var det ju inte egentligen - en box vidrigt goon för 60 spänn. Men kul hade vi!

Jag trodde aldrig att ett städjobb kunde vara kul. Fan vad jag har garvat idag. Kanske för att jag har jobbat med en galen irakier och en vimsig dam med knallgult hår.

Typ såhär har dagen sett ut:
J - Shuuuuut up för fan, Siri!
S - Men ååååååh, fan vad du är störig
J - Jävla sverige-ass
S - Jävla irak-ass
Den vimsiga damen avbryter oss, garvar och säger något vi inte förstår.
J - Va?
S - Ja, jag hajar inte...
J - Vi är utlänningar.. Snacka så man fattar, ok?

Jag är ruskigt bra på att verka ta del i ett samtal som jag egentligen är uttråkad av. Folk behöver nämligen ytterst lite bränsle ("jaså?", "nää, verkligen??", "mmm..") för att prata på om trista grejer i all evighet utan att förstå att den andra personen inte är så jävla intresserad.

Typ idag.. En människa stod och förklarade något om kollektivtrafik jag inte orkade lyssna på, men där stod jag - med höjda, entusiastiska ögonbryn, hummade då och då och nickade energiskt igenom hela samtalet. I själva verket tänkte jag på något helt annat.. Nämligen vem i hela världen som har snabbast läkningskraft och hur snabb den är. Jag menar, om en normal människa råkar skära sig på en kniv så tar det väl ett par dagar för såret att läka helt. Tänk om det finns någon människa vars sår är helt osynligt efter en timme? Eller en kvart?! Säkert någon indian någonstans.. En medicinman eller schaman kanske. Vilket får en att tänka på ifall schamaner verkligen har kontakt med andevärlden eller bara faller i trans med drogliknande växter och "ser" hjärnspöken. Festligt det där!

Jag vet inte riktigt vad min poäng är. Det fanns en röd tråd här någonstans men jag blev jättetrött nu.. Äsch, ha en fin kväll kompizar,

Vi snakkes! (som vi norrmän säger)

Kollar tv med Denice:
Jag (pekar) - HAHA! Kolla vilken tönt, ofta han har kommit på ett eget hemligt språk!
Denice - Eh ja, fast det låter precis som något du skulle kunna göra

Jag har hittat en JÄTTESNURRIG människa på jobbet.. Värre än mig!

ÅHHH, det är en sådan härlig känsla när hon vimsar omkring och jag framstår som en sån där person med koll. Jag känner mig mäktig. Brukar överseende klappa den vimsiga människan lite på axeln eller le medlidsamt typ "nämeeen har du blandat ihop det igen.. sånt händer aldrig mig"

Nu är det bara en sisådär tre veckor tills jag är hemma. På ett sätt vill jag verkligen inte åka för då kommer jag att påminnas om min älskade lilla Arvid som inte finns längre. När jag är här kan jag låtsas att han fortfarande är därhemma.

Och det är inte "bara" en katt. Det var Arvid och jag mot världen liksom. Allt hände i samma veva som jag flyttade hit så jag har inte haft tid att sörja ordentligt, bara skjutit undan sorgen på ett ställe längst bak i hjärnan.

Han var så fruktansvärt vacker, min lilla lejonunge med sina lunsiga tassar. Lite som Christian the lion:

Vi har en läkare på avdelningen, Eirik. Jag blir alltid lite stressad i närheten av honom. Visst, han är medelålders och har en begynnande flint, men han har superfina ögon liksom. Idag skulle jag in i slussen och göra rent och där står han med sina papper och ser viktig ut. Jag tassar in och försöker vara lite diskret och tyst. Jag böjer mig ner för att tömma papperskorgen, reser mig upp igen och.... DONG! köttar in huvudet rätt i ett skåp.
- AAARRGGHHH! vrålar jag som en grottkvinna och glömmer allt jag hade tänkt om diskretion.

Eirik tittar upp och betraktar mig tyst. Jag blir helt nervös, börjar le ett ursäktande leende som urartar sig till en vansinnesskratt. Eirik fortsätter att betrakta mig alldeles stilla.

Resten av dagen var han jättetrevlig.. Och då menar jag inte trevlig som i intresserad. Nej, mer som "stackars tjej, hon har nog inga vänner"-trevlig.

Ungefär samma grej hände en gång när jag såg Lejonet på Wachtmeister. Jag blev helt spattig, våra blickar möttes i två långa sekunder.. Och vad gör jag? Går rätt in i en av de gigantiska krukväxterna. Då tittade Lejonet också sådär tyst och konstigt.

Ibland önskar jag att jag var lite mer smooth liksom.

"Hej, jag är Siri. Jag längtar tills julafton. Då önskar jag mig Anastasia filmen och biljeter till Mulan. Det är slask ute. Jag har problem med hjärtat och blodet. Jag har en jätte fin kanin som heter Isa. Jag rammlar ofta."

Detta felstavade och särskrivna brev hittade Morsan i mina gömmor från mina unga år. Hon läste upp det för mig i Skype och jag höll på att garva ihjäl mig... Brevet var noga ihopvikt och på utsidan stod det "Snälla, läs ej deta".

Så liten och redan då en klart lysande stjärna.

Jag tänker inte säga något vettigt för jag är i pillerkoma och det kan bli lite flummigt då!

Eller förresten, jag kan berätta en viktig grej! I somras fick jag ett myggbett på ögonbrynet som jag kliade sönder. Sedan började jag pilla på skorpan. Sedan blev den inflammerad. Efter ett tag växte den igen men var fortfarande inflammerad inuti så jag har liksom gått runt med en böld på ögonbrynet i två månader men inte pallat göra något åt det. Här i Norge svällde den helt plötsligt upp i dubbel size så jag bokade läkartid för att "tömma" den. Eller nåt.

Hursomhelst, igårkväll råkade jag pilla litelitelitegrann på bölden och helt plötsligt - "splatt!!" - så gick den sönder och det började direkt pulsera ut massa böldvätska. Jag tryckte ut nästan alltihop.. och det var så sjukt underbart TILLFREDSSTÄLLANDE. Ja, och nu är det ingen böld längre... Mer som en blodig, gigantisk krater.

Mmm, det var väl allt jag hade att säga idag. Nu ska jag däcka som en stock - en grej som är positivt med piller.

Hejhej

Man måste nog vara lite sadistiskt lagd då man tar ett städjobb när man har en whiplash.

Idag har vi haft en jättemysig dag. Tagit Flöjen upp i bergen, solat i linne (den 8 oktober!!), fikat scones, fnissat och strosat omkring i solskenet.





Imorgon blir det back to work and that sucks camel dicks.

Puss och klem (det betyder 'kram' för er stackars satar som inte är så bevandrade i det norska tungomålet)

Hahahaha jag garvar ihjäl mig lika mycket varje gång jag ser denna.

Idag saknar jag min lilla extrafamilj. Och tänker på grymma minnen:

¤ Alla coola, konstiga, fina, roliga människor vi mötte på vägen
¤ När en italienare och två tyskar liftade med oss och vi underhöll dem med "Guldet blev till sand" i operaversion. De var livrädda.
¤ Vår hatkärlek till campervanen.
¤ Hur man började en kväll i Manly genom att försöka vara lite creddiga och hänga på Wharf bar eller Shore Club men alltid slutade på Steyne's (rökigt b-ställe med heltäckningsmattor).
¤ Våra duster "men du är ju för fan helt jävla efterbliven, det är SYND OM DIG!!"
¤ Utspårade fester, fruktleken, Jack Daniels och efterfest på stranden.
¤ Outbacken och kängurus
¤ Surfer dudes
¤ Alla grejer som fick quotes som vi kommer att komma ihåg hela livet, typ "jag drrrrrrrrrrog upp mina trrrrrrosor!"
¤ Galna infall
¤ Fredagar i Tully som alltid började med en jug öl
¤ Stränder, öken, regnskog, slätter, storstäder, berg - allt i ett.

Note to self: Ät aldrig knäckebröd i sängen

Det börjar närma sig... Om ett par veckor drar hela la familia till Thailand i tre veckor - jag längtar nästan lika mycket som jag längtar till julafton.



Dock är jag osäker på hur jag kommer vara mentalt när jag kommer tillbaka. Jag menar, jag kan vara ganska efterbliven men efter tre veckor tätt tillsammans med familjen/svärbarn, där alla är ehhhmm (how can I put this delicately?) annorlunda, kommer jag ha frontallobsdemens, skrika könsord helt galet och inte ha några hämningar alls. Hepp hepp, hursomhelst.. Min familj är finast i hela världen och jag älskar dom så att jag spricker.. HÖRDE NI DET? OM NI HAR FÖRSTÅTT HUR MAN KOMMER IN PÅ MIN BLOGG - JAG ÄLSKAR EEEEEER!!!

PMS-kärleksförklaring. Jag känner mig extra kärleksfylld. Om en halvtimme kommer jag vara irriterad igen. Hormoner alltså!

Flisan och jag jobbar som två idioter (vilket vi ju faktiskt är här för). Men nu har vi bestämt att någon måndag snart ska vi sjukskriva oss så att vi kan dansa loss söndagsnatten lång på Rick's tillsammans med Bergens restaurang/hotell-personal. EG TRENGER DANS!

Pass My Shotgun
Psychotic Mood Swing
People Make me Sick
Pass My Sweets
Pissy Mood Syndrome
Potential Murder Suspect

Det regnar. För ovanlighetens skull.



Jag har kollat klart på Extremfiske och nu är det dags att krypa till kojs om jag ska orka slå upp de där små dockögona imorgon.

Vi har en kul kille från Irak på jobbet - Jasim. Han skämtar HELA tiden och är sådär roligt efterbliven att jag vill ge honom en hjärtlig smäll i fejjan. Idag pratade vi lite om hans hemland och jag slängde helt plötsligt ur mig att jag kunde prata arabiska. Jag drog till med några fraser man lärt sig sådär i förbifarten (tack, Nadja!!) och Jasim såg mäkta imponerad ut. Till sist hade jag slut på fraser så jag drog till med:
- FETIZI!!!

Fetizi betyder något i stil med gaysex/penis i röven typ. Jasim såg skrämd ut. Sedan brast han ut i ett asgarv och dunkade mig uppskattande i ryggen sådär "polare emellan". Jag var nöjd resten av dagen - precis som jag alltid är när mina skämt gått hem (jag skrattar alltid högst och längst så fort jag sagt nåt "festligt").

The road is hard, the road is long
It tears you up and wears you down
It feeds you hope and then make you blue
This dirty road where I met you

IQ-test kan man ju roa sig med en grådaskig söndagseftermiddag som den här. Hähä, jag ska leva på detta länge och skryta helt skamlöst och odrägligt:

- Denice, vet du om att jag är övernormal va, va, va? Du känner en person som är liiiiiiiiite bättre än genomsnittsslöddret. Hur känns det? Ganska fantastiskt va?!!?

Johan har ritat vår syskontattoo. S som i Siri, T som i Tove och J som i Johan. Blir la att boka tid när jag kommer hem.

ÅHH jag blir galen av all bra musik

Jag har suttit här i en halvtimme och funderat över om jag vill äta kladdkaka med grädde eller glass med lakritsströssel.

Alla "lätta" val är för mig skitsvåra. Vad vill jag ha för sorts godis? Vill jag äta thai eller pizza? Ska fönstret vara öppet eller stängt? Vilken film vill jag se? Jag kan vela fram och tillbaka hur länge som helst.

Med de "viktigare" besluten är jag helt tvärtom. Min kamera gick till exempel sönder i Brisbane och när jag skulle köpa en ny tog det ungefär 1 minut:
Jag gick in i butiken, klev direkt fram till kameramontern och viftade till mig en säljare. Han log sitt allra glassigaste pepsodentleende:
- What can I do for this young lady today?!!??
Jag förklarade att jag ville köpa en kamera. Den skulle vara lätt att använda, inte för dyr, ta fina bilder.
Försäljaren pekade på en kamera i montern.
- Den här är bra, lätt och billig. Det har så och så många megapixlar och man kan använda den till...
- Jag tar den.
- Förlåt?
- Ja, jag har bestämt mig. Jag vill ha den. Det blir bra.

Jättebra kombo. Velig som fan med smågrejer och löjligt impulsiv i livsval och dyra inköp.

Trodde aldrig att jag skulle säga detta men fan vad jag saknar att bo på hostel. Jag gillar att bo i kollektiv. Man ba: "Jaha, nytt ställe.. Undra vilka retarderade människor jag ska dela rum med". Jag svär, det är aldrig en tråkig sekund. Här är ett litet urval av folk man bodde med i OZ:

- Snubbe som bodde permanent i en källare på ett äckligt hostel i en förort. Sov under dagarna (fes i sömnen) och satt med sin laptop hela nätterna... Och vad han gjorde vid datorn vill jag inte veta. Alls.

- Helt jävla hysterisk fransyska som kallade mig Siryelle

- Galna koreaner med riskokare

- Surfare-Brandon! Stoffes idol

- En pervers irländare. Vi var skitförbannande på honom till en början. Men jag tror vi bondade en del på slutet när vi kom på att alla gillade The Pogues!

- Störtsköna kanadensare

- Ett gäng helt efterblivna holländare med krulliga frisyrer som hade tvångstankar att skrika: "maddafakka, maddafakka, maddafakka" helt oprovocerat

- Mera irländare. Mera guinness.

- Sävliga norrlänningar på ett hippiehostel i Perth.

- Konstant höga fransmän (för det mesta däckade, så det var ju lugnt och skönt)

- Charlotta Persberg. Ja, det är ju en bedrift i sig.