Osmidig


Vi har en läkare på avdelningen, Eirik. Jag blir alltid lite stressad i närheten av honom. Visst, han är medelålders och har en begynnande flint, men han har superfina ögon liksom. Idag skulle jag in i slussen och göra rent och där står han med sina papper och ser viktig ut. Jag tassar in och försöker vara lite diskret och tyst. Jag böjer mig ner för att tömma papperskorgen, reser mig upp igen och.... DONG! köttar in huvudet rätt i ett skåp.
- AAARRGGHHH! vrålar jag som en grottkvinna och glömmer allt jag hade tänkt om diskretion.

Eirik tittar upp och betraktar mig tyst. Jag blir helt nervös, börjar le ett ursäktande leende som urartar sig till en vansinnesskratt. Eirik fortsätter att betrakta mig alldeles stilla.

Resten av dagen var han jättetrevlig.. Och då menar jag inte trevlig som i intresserad. Nej, mer som "stackars tjej, hon har nog inga vänner"-trevlig.

Ungefär samma grej hände en gång när jag såg Lejonet på Wachtmeister. Jag blev helt spattig, våra blickar möttes i två långa sekunder.. Och vad gör jag? Går rätt in i en av de gigantiska krukväxterna. Då tittade Lejonet också sådär tyst och konstigt.

Ibland önskar jag att jag var lite mer smooth liksom.


Kommentarer
Postat av: Kajsa

Haha men va fan. Du kan ju inte skriva sånt här när jag sen läser det på jobbet och börjar gapskratta okontrollerat på ett annars så lugnt och tyst kontor. Hahaha, Siri kom hem nu =)

2010-10-12 @ 07:56:32
Postat av: Broren

Du fes inte i alla fall?

2010-10-12 @ 21:04:57
Postat av: Siri

hehehe, man gör ju vad man kan för roa sina kamrater va! saknar dig din muppefiskajs



johan, nejgudbevars! fast det hade ju varit effektfullt annars.. mitt i den konstiga tystnaden en fis liksom!

2010-10-13 @ 15:26:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0