Glue porridge


Min gröt blev misslyckad i morse. Ungefär som klister. Då började jag genast tänka på Stoffe:

Vi bodde på ett sketet hostel i Sydney. Jag, Pelle, Stoffe och Charlotta delade rum med en riktig surferdude, Brandon. Stoffe var mäkta imponerad av Brandon eftersom Brandon var surfare, hade en skitsnygg bräda, var laid-back, stencool och hade en inbiten aussie-dialekt.
En morgon skulle vi göra frukost i det gemensamma köket på hostelet. Vi var alla redan lite fnissiga och flamsiga. Gröten Stoffe hade gjort såg skitäcklig ut - ungefär som en stor grå, dallrande klump. Helt plötsligt släntrar Brandon in. Stoffe skiner genast upp.

- Hey guys! How's it goin?? säger Brandon.
Han tittar misstänksamt på gröten.
- Ey Kristoffer, what is that?

Stoffe blir helt till sig när Brandon talar direkt till honom. Han lägger av ett vansinnesskratt och börjar frenetiskt röra runt i grytan. Hans röst går upp två tonlägen:
- It's porridge!! hihihiih, GLUEEEE PORRIDGEEE!

Och det var en kombination av Stoffes idoldyrkan, hysteriska vevande i grytan, Brandons konstiga blick och vår allmänna uppsluppenhet som gjorde att vi helt och hållet BRÖT IHOP. I ett skrattanfall som aldrig slutade. Pelle satt och skakade på en stol, jag låg på golvet och kved och Charlotta sprang omkring och skrek "HERREGUD, HERREGUD, HERREGUD".


Och det var där det myntades: "Glue porridge".












Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0