Devotchka

Igårkväll kom Denice hem från jobbet. Hon hade jobbat hela helgen, var trött och hungrig och det som nu fick bägaren att rinna över var att någon hade haft mage att inte skrubba rent badkaret efter sig här i lägenheten. Hon fick ett psykbryt. Gormade och skrek och hade sig.
- Titta Siri!!! Kolla!! ÄR INTE DETTA ÄCKLIGT? Vem faaaaaan är det som inte TAR UNDAN EFTER SIG!??
Hon muttrade oupphörligt för sig själv och började dammsuga vansinnigt och med sådan frenesi att väggarna skallrade.

Så, lektionen idag - Hur lugnar man en maniskt städande kvinna?

Det var ett ganska roligt städbryt, men av erfarenhet (min kära mor) vet jag att det är ett ödesdigert misstag att ens komma med minsta skymt av ett leende. Det rätta är att anlägga den allvarligaste begravningsmin man kan uppbåda samt humma medhållande och lägga in kommentarer som "ja, det är förjävligt" och "du har helt rätt". Det är bäst att vara lågmäld och undvika direkt ögonkontakt (för precis som i djurvärlden så kan kvinnan uppfatta det som en utmaning). Om man vill kan man sympatistäda litegrann också.

Jag svär, det slår aldrig fel. 20 minuter senare var Denice glad igen.