Devotchka

Eftersom det nästan alltid regnar här i Bergen så blir folk helt GALNA när solen väl kommer fram. Jag har aldrig sett människor ta tillvara på solen såsom bergensarna gör. Torget här utanför är seriöst smockat med folk... SMOCKAT.

Jag ska sätta mig ute på balkongen i kvällssolen med lite rödtjut och nylagad lax och baaa njuta..

Glööeem inte att leejvet äer en väerdefull gååååva.

När vi moppar golven på sjukhuset så har vi en speciell flaska med vatten i som man sprutar på golven för att få upp all skit och få lite mer glid i moppen liksom.

Idag stod jag ensam inne på ett kontor och skulle moppa. Jag tog fram flaskan med vatten och började spruta på golvet. Sedan blev jag liksom lite tankfull.... Och så började jag undra hur det känns när man är kille och har snopp och kissar i snön. Och så låtsades jag att flaskan var min snopp och så skrev jag mitt namn på golvet med vattnet. Varierade skrivstilar och bokstavskombinationer. Gjorde eventuellt några kissande ljudeffekter.

Efter ett tag "vaknade" jag liksom till... Och kände mig ganska efterbliven. Sedan fick jag moppa golvet jättelänge för att få upp allt vatten.

Vi satt ett gäng och småpratade i fikarummet idag på jobbet och halkade in på ämnet konspirationsteorier. Jag höll på att berätta om konspirationsteorin att det var JFK och Robert Kennedy som lät mörda Marilyn Monroe. Just när jag sa att det gick rykten om att båda bröderna Kennedy hade haft ihop det med Monroe, så avbröts jag av min kollega (som en är gulhårig tant):
- Hur menar du då? Träffade bröderna henne samtidigt? Dom hade en trekant alltså....? Mmmmhhhehehehe (menande leende och viftande ögonbryn)

Jag blev lite chockad och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag är ju inte den som är pryd, men det kändes liksom lite surrealistiskt när en rynkig tant på närmre 70 bast började prata om trekanter.

Jag har bloggat alldeles för sällan! FÖLÅTTT BLOGGEEEHHN!

....Men jag har en grym bok som jag måste kötta innan jag kan koncentrera mig på något annat alls. Nu ska jag gosa ner mig i sängen och läääääääääsa!

BAJ!

Vissa utekvällar händer det något konstigt med mig. Jag skulle inte vilja kalla det snedfylla... Och verkligen inte karatefylla. Jag skulle vilja kalla det robotfylla.

Det som händer är att jag börjar dansa robotdansen. Hela tiden. På allvar och med största koncentration gör jag robotmoves hela kvällen igenom. Stelt, ryckigt fokus:

Jag skulle kunna berätta om den söta tanten som porrigt dansade till "Great balls of fire" på jobbet

Jag skulle kunna berätta om de saftiga jordgubbarna som vilar i botten av min mage

Jag skulle kunna berätta om hur fotbollskillarna i baren brunstigt vrålar sina vårskrik utanför mitt fönster

Jag skulle kunna berätta om hur fint det är när solen skiner mot glaset och får det att explodera i en kaskad av färger.

Jag skulle kunna berätta om alla tokiga vårkänslor som fladdrar överallt

....Eller också bjuder jag bara på (återigen) VÄRLDENS BÄSTA LÅÅÅÅÅT:



(Ok, jag vet att han är helt inoljad och slemmig och står och juckar i vattenbrynet... Men jag kan inte hjälpa att jag, på ett helt oironiskt sätt, tycker att han är pyttepyttepyttelite het)

Satt helt deppig på tåget igår... Saknade familjen av bara attan. Hade nog till och med ett litet darr på läppen och misstänkt glansiga ögon bakom solbrillorna.

Men när jag hoppade på planet mot Bergen räddade en söt snubbe min kväll. Han satt i flygsätet bredvid och läste Oscar Wilde, så i hemlighet blev jag lite småimponerad. Sedan började vi diskutera författare, bananer, historia, Star Wars, genmanipulerade sovjetiska rävar, resor, flummiga grejer osv... Hela flygresan, 1½ timme, kändes som tio minuter.

Och vips! Så var Siran glad igen!

Sutta. Jag är grymt osugen på att åka tillbaka till Bergen imorgon. På måndag morgon när jag går till jobbet så kommer det säkert spöregna och jag kommer att traska där med mitt paraply och muttra förbannelser och längta tillbaka till min knäppa familj och min katt som tror han är en hund och mina konstiga vänner och min varma gosiga säng.

Mina tarmar måste ha fått sig en ganska stor chock i helgen. Från att ha levt på en snål kost av tonfisk, fiskpinnar, pulversoppa, omelett och små saltlakritsbitar... till gigantiska godisfyllda påskägg, lammstek, gräddig potatisgratäng, vitchoklad-praliner, såser, glass, chokladägg, marmelader, tårtor, fluffiga frallor...

Jag kan se det framför mig - de där små snälla arbetande gubbarna i tarmen som har lärt sig den dagliga rutinen hur man sönderdelar tonfisk... De måste vara jättestressade nu av alla sockriga kaloribomber som landar på det där rullbandet i magsäcken... Ja, ni som också är uppväxta med En cellsam historia förstår hur jag menar.

Grillning i skärgården och karaoke på Fox ikväll. Åh, vad skönt att träffa alla små människor jag tycker om!

Imorgon ska Brorsan ha födelsedagsfest... Hoppas att ingen tar med sig balar av toalettpapper denna gången (behöver väl knappast berätta hur den festen urartade).

Fy farao vad skönt att vara hemma. Jag har pussat på min lilla Mamma och min lilla Pappa hela dagen... Vi tittade igenom gamla bilder och har typ dött av skratt. Hittade några bilder på Lill-Siran också:




(15 bast, bruna linser...)


(Lillsiran 12-13 bast... Läste böcker 24 timmar om dygnet ungefär)


(15årigt växande benrangel)



(Italien... 16 bast... Sverigetröja?? Pinsamt)

Nu bär det av hemåt till mitt kära moderland... Jag ska kötta påskägg!

Jag har skrattsjukan. Mina roomies är bortresta som tur är... Så jag sitter i en ensam lägenhet... Och jag kan inte sluta garva. Guuuuuud, jag måste sova men det går inte!!

Jag smakade ett norskt chokladpåskägg häromdagen, och det var något av det godaste jag ätit i godisväg. Helt enkelt fullkomligt ljuvligt. Inuti chokladägget (len, fin mjölkchoklad) var det nämligen en fluffig, krämig vitchoklad/mjölksmet som man åt med sked. Jag blir helt upphetsad bara jag tänker på det.

Nu har jag har sprungit runt på stan i flera timmar i jakt på de där jävla chokladäggen. Jag gick in i varenda mataffär jag kunde hitta men fick bara nej, nej, nej. Chokladäggen var slut överallt! Jag började nästan gråta. Till sist gick jag till en liten butik i stans avkrokar och ÄNTLIGEN - en hel hylla med chokladägg! Svettig och alldeles överlycklig lastade jag på mig en hel drös med chokladäggskartonger. Kanhända att jag blev lite fööööör exalterad och tog för många kartonger... Det blev nämligen pinsamt när kassakillen frustade till och ba:
- Du ser fram emot påsken då med andra ord?

Den här låten lyssnar jag alltid på när jag känner mig nere eller har sabbat något eller misslyckats med något. Typ såhär: Vad som än händer så har livet en tendens att lösa sig självt ändå.... Man klarar sig alltid. "That I would be good".



That I would be good even if I did nothing
That I would be good even if I got the thumbs down
That I would be good if I got and stayed sick
That I would be good even if I gained ten pounds

That I would be fine even if I went bankrupt
That I would be good if I lost my hair and my youth
That I would be great if I was no longer queen
That I would be grand if I was not all knowing

That I would be loved even when I numb myself
That I would be good even when I am overwhelmed
That I would be loved even when I was fuming
That I would be good even if I was clingy

That I would be good even if I lost sanity
That I would be good
whether with or without you

YES! JAG VANN AUKTIONEN!

Äntligen är Royal Albert's Augusti min!!!!! Hoppas Morsan blir glad, för jag har kämpat mot tusentals porslinssamlande pensionärer för att lägga vantarna på den här koppjäveln.

Ett fåtal tillfällen har jag fått hoppa in för någon som blivit sjuk på jobbet, och därmed har jag blivit tvungen att städa bland annat de offentliga herrtoaletterna. Det är bland det vidrigaste jag gjort. Min slutsats:

1. Alla karlar har synfel så de kan inte pricka ringen
2. Alla karlar har koordinationsfel så de kan inte pricka ringen
3. Alla karlar är fan efterblivna så de kan inte pricka ringen

Deras morsor gjorde ett dåligt jobb som inte lärde dem att SITTA ner och pissa.

...Och under tiden jag städade toaletterna hann ett flertal herrar komma in och göra sina behov. Tror ni att någon av dem tvättade händerna efter sig? Givetvis inte...

Imorgon: Klockan är ställd på 05.40... En lördag.

Nu säger jag godnatt.

Min kropp går på automatik. Den går upp tidigt på morgonen, äter, åker buss, socialiserar med arbetskompisar, jobbar, äter, jobbar, socialiserar, jobbar... Sedan åker kroppen bussen hem, äter, tränar, äter och lägger till sist huvudet på kudden och sover som en stock.

Sen börjar det om från början.

Min hjärna däremot, är någon helt annanstans. Min hjärna är ute och reser, kommer på nya grejer, drömmer, planerar... Och jag skulle gärna vilja dela med mig av hjärnans grymma tankar och idéer, men kroppen är så trött att den inte orkar trycka fingrarna över tangenterna.

Jag tränar jätteduktigt flera gånger i veckan. De flesta som känner mig skulle bara skratta skeptiskt om jag berättade det. Men det är på riktigt! JAG är hälsosam!

Fast jag tränar bara mysiga grejer. Pilates, Hatha Yoga, Zumba och dans.

Det bästa är på Pilatesen när vi gör en speciell övning och ledaren säger:
- Roooooooligt upp! Och roooooooligt ner!

Roligt betyder lugnt på norska. När vi gör den övningen står jag och asgarvar och ba:
- HAHA! ROLIGT UPP! ROLIGT NER!

Jag har kollat på Mitt i naturen, vilket alltid får mig på gott humör. Det är ett av jobben jag drömmer om - djurprogramledare/naturfilmare, helst på Animal Planet.

Jag vill vara en mix av:



Coolaste Saba Douglas-Hamilton




Och Nigel Thornberry!

Puh. Jag jobbar som en liten idiot. Nu ska jag jobba 9 dagar i sträck och sedan bär det ÄNTLIGEN hem till bästa, finaste, gosigaste familjen.

Städyrke är jävligt slitigt. Speciellt på sjukhus. Man fattar inte riktigt förrän man är där. Ständigt värkande axlar, nacke, knän och fötter. Ett oändligt moppande, skurande, torkande, dammande.... Blod, avföring, uppkastningar, hudrester, slem, urin... Man är rankad lägst av alla sjukhusfolk och råkar ständigt ut för arroganta läkarstudenter. Vissa av mina arbetskompisar har jobbat här i 20-25 år och jag kan inte hjälpa att jag känner sån fet respekt för dom. Max ett år hade jag stått ut sedan hade jag blivit allvarligt störd.

Såklart finns det massa positiva stunder. Skvallriga kafferaster där man skitsnackar om läkarna och sjuksköterskorna, högljudda klagovisor om vem som har den skitigaste avdelningen med flest smitterum, uppsluppna fredagar med fredagsgodis, ensam dansa runt och sjunga högt till radion i köket under uppvasken, gullig personal och framförallt de goa, knäppa, söta, frågvisa patienterna.



Siri Johansson, 30 år senare...

KÖPES: En slags speciell kläd-och-pryl-hängar-uppfinning som man kan fästa på sig. Där man kan hänga alla sina grejer så man slipper hålla dom i handen.

Jag kan nämligen inte bära saker, eftersom jag glömmer vad jag håller i och så släpper jag det.

Vantar, paraplyer, halsdukar, väskor... Och framförallt KOFTOR.

Jag vet inte hur många vanliga, svarta koftor jag har köpt i mina dar... Och de försvinner alltid. De lever liksom sina egna liv och är utspridda lite över hela världen. Nu ligger till exempel min senaste svarta kofta och filurar på någon gata någonstans i Bergen. Mamma kommer att kötta mig när hon får reda på det. Jag hör hennes röst i huvudet:
"MEEEN SIIIIIIIRI"



Update: Plötsligt slog det mig... Det finns ju redan en sådan uppfinning.. Jag tror att det kallas.... Ryggsäck.

Mina kvällar spenderas just nu hängades över flertal nätauktioner på månadskoppen "Augusti" från Royal Albert.

Såhär ligger det nämligen till: När jag var hemma sist så fyllde jag ju år. I min familj är det tradition att tidigt på ens födelsedagsmorgon så kommer hela familjen in med frukost på sängen och paket och Pappa sjunger "ja må du leva" på en ostämd gitarr. En speciell grej är att man till frukosten får te i födelsedagskoppen. Det är inte vilken födelsedagskopp som helst. Vi har haft den sålänge jag kan minnas och den används bara på familjens födelsedagar. Det är en "Augusti" från Royal Albert och Mammas ögonsten som hon fick från en släkting som är död idag.

Självklart, SJÄLVKLART lyckades jag med konststycket att på min födelsedag att ta sönder födelsedagskoppen.... Oh, the horror. KRASCH, sa det och där låg koppen i miljoner bitar och Mamma kippade efter andan medan hennes ögon fylldes av tårar. Hennes fina älsklingskopp från en död släkting. Tror ni att jag kände mig som världens största, klumpigaste, mest idiotiska idiot? Ja.

Jag vet att det inte är samma sak med en ny, likadan födelsedagskopp... Men förhoppningsvis, varje gång Mamma ser den nya koppen så kommer hon tänka på sin odugliga dotter som tog sönder hennes fina, fina present från hennes fina, fina släkting. Och då leder tankarna in på hennes fina, fina släkting... Och då lever den gamla koppen kvar på nåt vis? Jaja, it makes sense inuti mitt huvud iallafall.

Problemet är att det går skitkasst! Jag förlorar vartenda jävla auktion för jag lyckas som vanligt inte hålla koll på klockan och så sitter någon liten smart tantjävel i nåt hörn i Sverige och helt ondskefullt lägger ett högsta bud i sista sekunden.

JAG BLIR GALEN! KÄRE GUD, GE MIG EN ROYAL ALBERT!!!!!

Jag hatar ordet "mens". Det känns lite äckligt... Jag tänker på fläskiga, svettiga kvinnor med jättemycket hår under armarna och med gigantiska maxibindor. Och jag hatar när folk säger "lingonvecka". Det sa skolsköterskan i femman så det går fetbort.

Därför säger jag helt enkelt "det". Jag ska ha "det" nästa vecka.

...Vilket innebär att mina hormoner redan nu börjar gå bananas. Jag är rödgråten efter att ha tittat på typ ett byggrivningsprogram på Discovery, jag är världens fulaste människa, jag sörjer för att jag är så himla sugen på Jason Momoa eller Idan Raichel att jag håller på att förgås OCH jag använde mina sista pengar innan löning för att köpa en flaska rödvin (vilket innebär att lördagsmiddagen blir vin och havregrynsgröt).



Pojkvän nr 1: Idan



Pojkvän nr 2: Jason

Det här saknar jag som fan. Min, Pottans och Stoffes resa upp längs Gold Coast. Chill, nya människor, fest, dans och att bara springa omkring och lattja och busa hela dagarna:

Jag hade en tjej på upplärning hos mig på Brännskadeavdelningen idag. Hon fick göra allt tungt och jobbigt för att "öva", medan jag grejade med lite utstyr eller lugnt spatserade omkring med min tekopp och "övervakade".

Hehehehe. Vilken underbar dag!



Älskar den här bilden. Från Fraser Island... Charlotta sliter med maten och jag "övervakar".

Min rumskompis slängde upp ytterdörren tidigare ikväll, rusade in och gallskrek:
- DET ÄR 50 % PÅ ALLT I BIKBOK-BUTIKEN IDAG!!!!!

Där låg jag i soffan i pyjamasbrallor och stirrade yrvaket på henne. Men jag blev så smittad av hennes entusiam att jag, trots att jag knappt visste vad bikbok var för något, sprang med ut i regnet och in i köpcentret och shoppade helt galet. Jag, Siri Johansson, shoppade helt galet.

Kanske är jag en kvinna trots allt.

Mitt emot mig, ovanför Sportbaren, ligger ett hotell... Och man ser rätt in i hotellrummen! När jag har tråkigt så brukar jag ligga gömd i mitt fönster och titta på hotellgästerna. När de sminkar sig, fönar håret, speglar sig, knapprar på laptopar eller bara står och stirrar ut på gatan nedanför. Jag låtsas att de är lönnmördare, ekonomiska brottslingar, lyxprostituerade, spioner från KGB osv... Sedan gör jag upp historier i mitt huvud hur de hamnade i Bergen och vad de har för uppdrag här och sånt.

Ja, så kan man ju också spendera sina kvällar. Om man har ett creepy intresse av att vilja spionera på intet ont anande människor.

Jag är fett irriterad
Jag har tuggat sönder naglarna och händerna
Hela min kropp är sned
Dammråttorna massproducerar sig
Jag vill sova i hundra år.

Men, jag blir liiite uppiggad när jag tittar på filmer från Australien där jag och mina fisungar springer omkring och lattjar hela dagarna. Det var tider det! Ska försöka lägga upp någon film imorgon.

Alltså seriöst... På jobbet... Nästa person som med ett fiffigt litet leende drar till med "åhå, du kanske kan komma och städa hemma hos mig också?" ska jag dänga hårt i huvudet med mitt moppskaft.

Jag har Indiana Jones-feber. Vill ut i djungeln och i öknen och in i lömska grottor fyllda av krälande ormar.

Jag vill skaffa en lång ridpiska och snärta folk, springa runt i boots och cowboyhatt, skaffa en tredagarsstubb, jobba på museum (hehe, check!) samt slänga ur mig lite coola repliker:

"It's not the years, honey, it's the mileage"

"Fortune and glory, kid, fortune and glory"

Dåliga nyheter: Idag orsakade jag översvämning i ett kök på jobbet. På riktigt, det kom värsta tsunamivågen, hela köket blev ödelagt och man fick kånka in maskiner som sög bort allt vatten. Siriklantarsle.

Goda nyheter: I mitt skafferi ligger två vita chokladkakor och väntar spänt på att jag ska glänta på skafferidörren och lägga mina labbar på dom... Och ÖPPNA dom och ÄTA dom och NJUTA av dom och KÖTTA dom och SMÖRJA in hela mig med dom..

Hehe. Närå.

Hurtig morgonpromenad i morse

Ibland när jag är i stora folksamlingar så tänker jag att där måste finnas åtminstone EN person som kan läsa tankar. Så då försöker jag att bara tänka normala saker. Och om jag råkar tänka något konstigt så måste jag liksom "bortförklara" det. Eller om jag råkar tänka om någon: "oj, shit vilken gigantisk röv!" eller "vilken märklig näsa" eller "jösses, vilken eh.. spännande frisyr", så måste jag i tanken tillägga "men hon/han har nog en väldigt fin personlighet" för annars kan ju den tankeläsande personen tycka att jag verkar taskig liksom.

Lägenheten behöver städas, 1 ton kläder behöver tvättas, en Siri behöver duschas, mat behöver handlas... Och egentligen orkar jag inte gå ut ikväll.

ALL min energi går åt att jobba.

Men det är la bara att bita ihop... Åtta små suttiga veckor kvar!

Det regnar och stormar ute. Jag har intagit soffläge. Tillsammans med mina mycket goda vänner Lakrits och Rödvin ska jag snyfta till En officer och en gentleman.

Ibland är det gött att vara lite brudig.