Nurse Siri


Imorse när jag kom till jobbet och skulle byta om så stod det redan en sjuksköterska i omklädningsrummet som skulle hemåt efter sitt nattskift. Eftersom jag tycker att den där stela tystnaden mellan två främlingar som klär av sig i ett trångt omklädningsrum är outhärdlig, sa jag lite nonchalant:
- Jaha, har natten varit lugn då?
Hon log lättat och började sedan berätta om den kaosartade natten och gick in på detaljer och sårställ och mediciner och nya patienters behandlingar osv.

Jag förstod att hon trodde att jag var sjuksköterska. Men istället för att säga "jag jobbar bara på renhold", så spelade jag med och sa saker som:
"Jaså, satte dom kanylen fel? Usch, det är förjävligt när dom gör det! Allt ska man behöva göra själv liksom"


När hon hade gått reflekterade jag lite över mitt beteende. Jag kom fram till att varje gång jag gör något sånt "busigt" - typ låtsas vara någon annan - så får jag exakt samma känsla av förnöjelse som när jag var liten och var mitt uppe i någon rolig lek.

Jag tycker detta är lite oroväckande. Light version av Catch me if you can eller nåt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0