Perspektiv


Okej, här kommer ett blödigt inlägg. Men jag känner mig lite blödig nu, okej?

Det finns vissa dagar när jag vaknar upp som en liten djävul. Dagar då pigga, rara lilla Siri förvandlas till ett jävla psykfall. Då jag är så irriterad att jag vill kötta alla jag möter. Butter, spydig och svart i ögonen. Och får jag inte vara ifred så blir jag ännu värre (fråga familjen...).

Idag var en sådan dag. När jag vaknade upp var min första tanke att jag skulle vilja ge någon en käftsmäll. Väl på jobbet fick jag reda på att jag skulle jobba på en canceravdelning över dagen, och det muntrade väl inte direkt upp mig.

MEN.....


När jag kom in på avdelningen så var den full av patienter - skalliga och tunna patienter med strama, plågade ansikten och spindelfingrar. Mer som transparenta spöken än som människor. All min irritation försvann och jag kände mig så fruktansvärt maktlös och liten. Jag tvingade mig själv till att le och småprata med varenda sjukling. Att se deras små genomskinliga ansikten lysas upp var tillräckligt för att få mig varm i hjärtat resten av dagen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0