Storhetsvansinne


När jag är ledig tycker jag om att gå ner till sjön här och mata fåglarna. Farfar brukade alltid ta med oss och mata änderna i Mörrum så det sitter lite kvar liksom.

Vid sjön i Bergen är det rätt galet att mata fåglarna. Så fort man tar upp den lilla påsen med bröd och börjar prassla lite så händer något mäktigt. Hela sjön börjar röra på sig.. Ett myller av vingar och näbbar flyger rätt upp i luften. Först lyfter duvorna, sedan lyfter måsarna och efter det lyfter alla änderna. Hundratals fjäderfän som kommer flaxande rakt emot en och helt plötsligt befinner man sig i ett gigantiskt moln av fåglar.

Då känner jag mig som någon slags galen fågelkvinna... Typ omgiven av mina trogna bevingade undersåtar som lyder min minsta vink med brödpåsen.. Och så blir jag helt uppfylld och berusad av makt och sen vill jag darrande lyfta armarna rätt upp i luften och besinningslöst vråla: VÄRLDSHERRAVÄLDE!!!!

Men det gör jag ju såklart inte.



(Idylliska lilla sjön i Bergen
)

Kommentarer
Postat av: syster

Jodå...

2011-02-07 @ 12:40:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0