Devotchka

Firar tre år som singel i år. Jag har alltid trivts väldigt bra som singel. Det är lugnt, inget trassel, ingen som har förväntningar på en, man får göra lite vad man vill, man behöver aldrig anpassa sig osv...

Men. Nu har jag fått mig en funderare... Det är nämligen så att jag har ett sånt skräckexempel på jobbet. Det är en kvinna i 35-årsåldern. Hon har städat på samma avdelning i över 10 år och hon har varit singel minst lika länge. Alltså, det är ju inget fel på henne. Hon är liksom inte ful heller. Sminkad, välklädd, smal... Det vill säga "normal" med samhällets mått.

Men enligt mina arbetskamrater som har stenkoll (skvallertanter) så har hon varit singel så länge att hon inte längre kan släppa någon annan människa in på livet. Hon klarar inte av förhållande. Och det har lett till att hon har blivit lite speciell. Lite egendomlig och avståndstagande... Och så mumlar hon alltid högt för sig själv.


Ja. Så nu har jag funderat lite. Borde jag oroa mig? När jag är 35 kommer jag kanske också att ha blivit konstig(are)?

Fan. Borde nog tackat ja till den där gubbens frieri idag?!