Små irritationsmoment för en städtant
Det finns två typer av människor som jag stör mig enormt mycket på när jag jobbar.
1. Uppblåsta, viktiga människor med näsan i vädret. Dom som inte hälsar, knappt bevärdigar en med en blick eller nonchalant kliver mitt i en hög med smuts och damm som man nyss sopat upp. Unga läkarstudenter är värst. Dom är så uppfyllda av sig själva att dom gärna ser ner lite på alla andra.
2. Folk som tror att jag lider av något slags mindervärdeskomplex eftersom jag ligger långt ner i sjukhushierarkin. Dom känner behov av att komma fram till mig och ge mig en klapp på axeln samt entusiastiskt klämma ur sig saker som: "DU har ett VÄLDIGT viktigt jobb du också!".
Störigt.
Lärdom
Charlottenlöken och jag bokade biljett till Sydamerika häromdagen förresten. Cirka 27 dagar tills avfärd!
Vi sköt ju upp det här med biljettbokningen i flera veckor. Jag hittade en superbra biljett för ett tag sedan, men vi velade fram och tillbaka... Det kändes inte helt hundra på något sätt, så vi sköt upp det och sköt upp det och när vi till sist skulle boka den så var den fullbokad. Och tur var väl det, eftersom vi då hade rest med Spanair... Och eftersom Spanair har konkat så hade vi fått se oss om i stjärnorna efter den resan. 17 lax i sjön typ.
Min lilla lärdom av detta är att det inte alltid är av ondo att förhala saker och ting. Tvärtom!
Tomatkvinnan
Det är så fascinerande hur man försöker "skyla över" och spela obesvärad när man gör nåt pinsamt. Varför inte bara omfamna sin skämmighet?
Idag tänkte jag ta med mig en clementin till frukostpausen på jobbet. När klockan var 9 och jag satte mig i fikarummet med de andra så visade det sig att det inte alls var en clementin, utan jag hade tankspritt plockat med mig en tomat istället. Alla glodde konstigt på mig och tomaten, och istället för att säga som det var direkt, så spelade jag cool och låtsades att jag ofta åt en ensam tomat sådär spontant till frukost.
CALICIVIRUS
Jäpp, detta ondsinta virus håller just nu på att förpesta min kropp. Vinterkräksjukan. Eller, för min del, vinterbajssjukan. Jag kräks inte, klämmer bara ur mig kaskader av juicer ifrån rumpan. Diarré kan man nog inte ens kalla det längre. Endast diffus vätska.
När jag inte sitter på dass, sitter jag här och deppar i min Star Wars-morgonrock och löser korsord.
Vilken ljuvlig start på helgen!
Livebingo-Lottis
Min vän Charlotta är efterbliven. Det är synd om henne, på riktigt. Hon har suttit hela kvällen och spelat livebingo över nätet mot "Gunnar H" och "Ingegerd G". Men nu hade hon en paus så att hon kunde prata med mig eftersom "Gunnar och Ingegerd skulle gå och laga fläskpannkakor sa dom på chatten". Plus att Charlottas kille hade ringt henne hela tiden för att han var orolig att hon spelade bort alla pengar på bingon.
Herregud.
(Två yberblonda virrpannor på äventyr i Darling Harbour)
Kaminkvinnan
Idag är det cirka en månad kvar i Bergen. Sjukt! "Kaaa som skjeeeaar med tiden da?" som vi säger i fikarummet varje fredag då åter en jobbvecka gått mot sitt slut. Den här veckan är jag på massa avdelningar som har utbrott av vinterkräksjukan så jag håller alla tummar och tår att jag inte blir smittad.
Annars då, så har jag blivit besatt av att elda i kaminen. Eldar allt som finns. Gamla toarullar, brädor, glasskartonger, reklamblad, brev... osv. När jag inte eldar så hackar jag tändved med morakniv och hammare. Blir helt svettig och genuint lycklig när jag ser elden brinna. Får eventuellt en vanvettig glimt i ögat också.
Pyromanvarning! Kaminmannen-varning!:
Snödroppar
Skönt att se vårtecken i januari liksom!
Helgen har varit mysig. Daniels mamma har varit på besök, jag tappade mitt paraply högst upp från Flöjen, solen har värmt våra frusna hjässor och jag har lärt mig ett och annat om skidskytte på tv.
Hola
Sydamerika är inte långt borta nu. Preliminära datum: 28 februari-23 mars. När jag och Chegge hittat den billigaste biljetten med minst möjliga mellanlandningar och flest möjliga spel och filmer i flygplansdatorn så slår vi till. Första stoppet blir Buenos Aires, sedan lite flackande i resten av Argentina varpå vi åker till Chile och Santiago för att sedan ta oss till Peru och Inkaleden och, om vi har tid, avsluta i Bolivia. Längtar!
Jag har långhelg denna helgen. Efter en tung vecka... Två brännskadeoffer, mor och dotter, båda dog efter ett par dagar. Livet är så brutalt ibland, man vet aldrig vad som komma skall.
Så, stället för att säga "fånga dagen" eller "lev i nuet" så avslutar jag med ett av DiLevas flummigaste citat: "Den som utvecklar sin kärlek här på jorden, behöver inte utveckla något annat. Och den som inte gör det, han tillhör Solens Gåta".
(Di Levas allra bästa citat är dock: "Frukta inte! Ät frukt!")
Sugen vovve
Var i djuraffären och tittade häromdagen. Världens sötaste hund satt helt själv och spanade längtansfullt in i kaninburen, helt hypnotiserad.
Talk nerdy to me
Idag har jag tänkt på vilken jävla tönt jag är. En riktig ärkenörd. Älskar böcker, älskar Star Wars, älskar HP, älskar Aragorn, älskar att klä ut mig, vill döpa min unge till Ninja, konflikträdd, tror på övernaturliga grejer, har glasögon (kamouflerar mig med linser), har haft tandställning, naiv, hickar ibland som Långben när jag garvar osv.
Exempel på saker från min uppväxt som format mig till den tönt jag är idag:
- När jag var 12 år så antecknade jag alla trollformler och "viktiga" saker att komma ihåg från Harry Potter-böckerna... Tills Pappa såg min skrivbok och ängsligt sa: "Eh, gumman.. Du vet att det inte är på riktigt va?". Jag trodde seriöst att det fanns en hemlig HP-värld. En del av mig tror fortfarande. En oroväckande stor del.
- Jag tyckte synd om alla och allting. Jag tyckte till och med synd om stenar och löv och kvitton etc etc etc. Eller om jag skulle slänga typ ett bananskal så var jag tvungen att bädda ner det i papperskorgen med lite papper så att det inte skulle "frysa".
- Ibland klättrade jag upp i en gran med en picknickkorg och satt däruppe och läste och käkade smörgåsar. Jag var inte ett barn när detta utspelade sig. Snarare.... tonåring.
- När det var Påskafton så brukade vi få ett gigantiskt påskägg gömt under sängen. Problemet var att jag aldrig visste när det var Påskafton så jag kollade under sängen VARJE dag året runt. 1 dag av 365 dagar så fanns där ett ägg. Snacka om att hålla hoppet uppe.
På tur
Promenad igår, i ett Bergen som var SOLIGT! Kaa som skjeeeer da?
HP och en karl i trosor
Tove var här nyss. Vi har haft Harry Potter-maraton, som tog sin början på nyårsafton...
Det var ganska tragiskt faktiskt. Jag jobbade ju tidigt hela nyårshelgen så Daniel, Tove och jag satt i myskläder och glodde på HP hela nyårsafton (Daniel iförd mina hotpants-trosor, för han "hade inga rena kallingar"...).
Men nu har jag iallafall en ledig helg och Daniel har kalsonger på och imorgon ska vi slänga ut surt förvärvade slantar på ett biobesök. Herrlich!
Kinesiska sugklockor
Ryggen är paj igen och den här gången tyckte sjukgymnasten att det skulle vara en god idé att misshandla mig med någon suspekt, kinesisk, alternativ metod i form av sugande klockor. Såna här blåmärken har jag dagen efter.... Attraktivt!
