Devotchka

Ibland när Herman ligger och sover så börjar det rycka i morrhåren och svansen. Helt plötsligt flyger han upp, slänger sig på sin bror i parningsställning med snoppen ute och ser helt mordisk ut. Han provjuckar lite på stackars halvsovande Arvid och då ropar jag:
- Men Heeerman, vad gör du?!
Och då vaknar han till, tittar sig runt omkring och springer iväg och skäms.


Ja, min katt drömmer sexdrömmar. Den kastrerade stackarn.

Dagen efter en utekväll, när man är sådär slö och efterbliven, får jag ofta Harry Potter-noja. Jag måste läsa Harry eller kolla på Harry. Youtube-klipp, filmmaraton, läsmaraton. Konstigt.

Det är någonting med allt präktigt och hans runda små glasögon och Hogwarts och drakar och flygande bilar. Jag blir lite lugn liksom.

Idag kommer käre syster och käre Råijbien. Det blir nog sista gången jag träffar dom innan jag kilar vippen till Norge och Europas regnigaste stad - Bergen. Det börjar ju nämligen närma sig!

Jag kan inte så mycket norska. Jag vet att jag måste sluta att säga "jag går hemma och pular lite" iallafall. Hehehe. Eller också gör jag som Knivlisa och går in i någon liten affär och frågar efter "pen is" (pen=fin, is=glass).

Kul.

Jag tycker att Per Morberg är helt jävla oemotståndlig. Han har sådär barsk humor, skiter i vad folk tycker, lagar god mat, är lite tvär med glimten i ögat... Och jag kan tänka mig att han luktar fantastiskt (även om han är ganska svettig ibland). Han osar manlighet helt enkelt.

Mer Morberg åt folket, tack.

In the country of pain we are each alone

Ja, jag får egentligen skylla mig själv när jag går ut och dansar galet hela natten i högklackat. Äckelont, medicin, krage, soffläge. Jag hatar min kropp!

Kajsa och jag är lite speciella. Ett enda sms och sedan kan hela konversationen urarta. Idag skickade jag "ska vi gå på den dära festen på lördag?" och därefter gick det utför:

K - Alltså, jag vet inte om jag kan bli sedd med dig. My reputation you know. Dessutom ska jag gå med prins Carl-Philip.

S - Jaha, ja just det. Jag är förresten redan upptagen.. Ska dit med Aragorn.

K - Jaja, men vi kanske kan dela en taxi hem? Bara ingen ser. Är det ok om jag och Phille kör på lite i baksätet?

S - Ok. Det kan ni väl få, men försök vara lite dämpade. Kör vi förbi Rohan? Min pojkvän bor ju som sagt där. Han har en sommarstuga i Mordor. Vi är väldigt kära.

K - Kan vi inte köra direkt till Mordor? Jag känner en snubbe där som ska ha efterfest. Sauron heter han. Fin kille, brukar vara ös på hans tillställningar.

S - Ja, han är rätt go. Mitt ex Gollum är ju polare med honom. Fast jag hoppas att inte Gollum är där. Han kan vara rätt speciell.. Väste alltid "My precious" till mig när vi hade sex. Skitkonstig.

K - Men fan vad slemmig. Phille här säger att han kan ringa Kungen om det blir några problem.. Fast fan, din kille är ju också kung. Blir det ett problem tror du?

S - Nä, det är lugnt.. min pojkvän lider ju inte av storhetsvansinne direkt. Däremot.. Han är väldigt förtjust i rollspel. Tror du det är okej om han dyker upp i sin slängkappa, brynja och pilpåge? Han säger att han inte vill följa med annars.

K - Tror du han kan skippa bågen? Tänkte på vapenlagarna bara. Kan inte han kompis Legolas ta hand om den tror du? Eller så kan Legolas också komma. Både jag och Phille är lite sugna på honom.

S - Jag ska försöka övertala honom. Ska kolla med Legolas också. Vi kan hämta upp er på vägen, jag har några nazgûls till mitt förfogande. Ska vi säga så?

Skönt! Då har man ju ett par år på sig ändå!

Undra hur många i världen som i exakt detta ögonblick tänker på exakt samma grej som jag tänker på? Eller som läser exakt samma ord i exakt samma ögonblick i en likadan bok som den jag läser? Eller som har kollat exakt lika långt (00:22:13) på samma film som jag precis just nu kollar på? Läskigt. Jag brukar gå steget längre, såhär liksom:

Just nu kan jag med säkerhet säga att jag är den ENDA i HELA jävla världen som i just denna sekund sitter på ett tomt museum, äter en ostbåge, tittar på en vit saab genom fönstret samtidigt som jag tänker på regnbågsfärgade krokodiler.

Det gör mig lite unik.

Vi kollar på Irene Huss härhemma. Det var en jätteläskig scen och morsan och jag vrålade rätt ut i panik (vi är alltid helt hysteriska när vi kollar thrillers). Katten Arvid låg och sov i soffan och blev så jävla rädd att han flög upp och kissade ner sig! Rätt i soffan, av bara skräcken.

Sjukt, då skriker man högt liksom.

I telefon:
- Hej. Vad gör du?
- Äh, sitter och bajsar
- Allvar?! Jag också!
- Nää?!
- Spooky....


Ja, det var konstigt. En annan grej som är konstig är att Charlotta inte vill införskaffa en Chewbacca-mask. Annars hade vi kunnat vara den kvinnliga versionen av "Stepbrothers".

Ibland när jag fått i mig ett par glas så blir jag sådär busig. Jag vill hitta på hyss och skoja med folk. När jag är som busigast ljuger jag ihop en massa grejer. Utsmyckade historier och rena påhitt. Det kan bli rätt pinsamt ibland... Efter en jobbfest gick min chef i Manly till exempel omkring och trodde att jag skulle flytta till ett tempel, raka huvudet och bli buddhistisk munk:

"I promise, it's true! I want to become a monk! My family are already there in Burma.. All my relatives are monks, I swear!"

Resten av min tid på Watervue gick jag under beteckningen "our favorite monk".

En annan gång i Surfers Paradise efter en galen utekväll promenerade Charlotta och jag hemåt. Jag gick barfota för jag hade skoskav. Ett gäng killar gick förbi och en av dom sa:
- Hörru tjejen, inte ska du väl gå barfota? Det är ju glas här på gatan.. Det är farligt!"
- DU! Du vet ingenting om farligt! JAG växte nämligen upp i Kongos djungel... JAG vet vad farligt är!
Och därefter en lång utläggning om mina förehavanden med gerillan och mitt hem bland gorillor.

Ja, det är ganska harmlöst egentligen. Jag ljuger ju oftast om osannolika grejer, så osannolika att folk genomskådar mig:
- Men Siri, det där är ju inte sant?
- Nää...

Testa här

Jag hade planerat in hela dagen efter mitt kvällspass på jobbet. När jag väl kommer till jobbet blir jag hemskickad för då visar det sig att min förtappade hjärna varit i farten igen - jag skulle inte alls jobba idag. Blandat ihop mitt liv igen. Jahopp jaja, fett att vara ledig!

Så jag har ätit prinsessbakelser och kollat på Jerry Springer hela dagen, man sitter ju och glor med chockartad förtjusning. Det här till exempel: En kvinna satt i en stol (I TV!!!) och förklarade för sin pojkvän att hon hade dåligt samvete för att hon under deras relation ett antal gånger hade haft sex med sin egen brorsa (hon hade alltså dåligt samvete för att hon hade varit otrogen, men hon tyckte inte ens att det var lite märkligt att hon hade legat med sin egen bror).

Dessa hillbillys alltså.

Kan knappt vänta tills söndag... Då kommer det senaste True Blood-avsnittet. Det spårar allt mer och mer - jag gillar't!

Men jag blir galen på Sookie, kan hon inte bara dissa Bill och sätta tänderna i Eric (Skarsgård) eller den svinsnygga varulven?!

Ibland blir jag en zombie. Lite halvt apatisk liksom och vill bara ha det lugnt.. Orkar inte göra någonting. Vill bara krypa upp i ett soffhörn, läsa, bli serverad mat. Allt i en butter tystnad.

Jag är zombie idag. Men eftersom jag måste göra en massa grejer och jobba och skit så är jag grinig zombie. Jag känner för att glo ilsket på folk. Morra. Kasta saker. Skrika på en random människa. Skratta hånfullt. Slå någon idiot hårt i ansiktet. Knäa ett slemmo i skrevet.

Såå, om man skulle ta och skippa utgång ikväll... För allas bästa.

 

 

Ibland vaknar jag upp mitt i natten och får helt briljanta idéer. Häromnatten till exempel. Jag tänkte på alla dessa människor som ständigt och jämt tjatar om att gå ner i vikt. Som testar dieter som aldrig fungerar. Som trycker i sig massa läskiga bantningspreparat med alla möjliga sorters biverkningar. Och då slog det mig:

BINNIKEMASK PÅ BURK

Man köper helt enkelt en burk med ett litet binnikemaskyngel som man sväljer. Masken växer sig allt större, och äter en stor del av maten som du stoppar i dig... Vilket leder till att du går ner i vikt! Utan några mystiska piller eller farliga ämnen. Bara en helt naturlig mask!

Kom ihåg, det var från mig ni hörde det först.

Om man läser lite fel så kan den här artikeln bli väldigt, väldigt märklig.

Enkäten: "Säger du till när någon tränger sig i kön?"
A) Ja
B) Nej
C) Beror på vem som tränger sig...

Framme i Malmö. Min syster är bäst i hela världen!

Jag tackar gudarna för mina fina vänner. Ett troget litet gäng som jag vet alltid kommer att finnas där. 

Vänner som man kan prata om allt med. Eller nej, inte riktigt allt - "Undra om det är någon i världen som har haft sex i en näsborre" fick ju faktiskt ingen bra respons. Till och med härdade Kajsa instämde i den tryckande tystnaden.

Gårkvällens lilla grillmys på min altan utvecklade sig till stora grillmyset med 10 pers. Alla var övertrötta och asgarvade så fort Stoffe öppnade munnen. Stoffe har den sällsynta talangen att i varje samtal kunna referera till sin favoritfilm "14 suger".

Jag sitter på jobbet och är frustrerad. Arvid har kissat någonstans på mig men jag kan inte hitta vart. Jag har försökt lukta på byxorna, tröjan, håret, väskan, skorna... men jag hittar det inte. Går alltså omkring bland kunder (och idag även kommunpolitiker) med en svag men omisskännlig odör av katturin. Trevligt.

En dag i Tully när jag av någon anledning var ledig från bananfarmen så hände något kul. Alla andra jobbade och jag gick omkring på hostelet och hade skittråkigt - tro mig, Tully är ungefär så öde att det blåser omkring såna där höbollar som i gamla westernfilmer. Hursomhelst. På hostelet ligger ett raftingcenter (Tully har världens bästa regnskogsfloder att rafta i) och av en slump hade dagens raftinggrupp fått ställa in. Helt plötsligt knackar det på min dörr:

- Hörrö, ska du med på gratis rafting?
- Whaaat?
- Ja, gruppen har avbokat... Vi grabbar tänkte dra ut på en nöjesrunda, häng på!

Sagt och gjort. Jag åker ut i regnskogen med massa snubbar jag aldrig träffat förut... Och eftersom de är raftingledare är de självklart HELT galna - välter båten hela tiden, åker på de farligaste ställena, tvingar mig att hoppa från klippor och slänger ner mig den rasande forsen.

MEN. Jag hade så fruktansvärt roligt att jag höll på att kissa på mig. Adrenalin, skratt, vild fors, regnskog och främmande människor. Ibland bara måste man göra konstiga saker, för att hålla sig vid liv liksom.

"A few years ago, I was waiting at the cinema to go on a date with a boy I really liked. When I realized I'd been stood up, I started to cry.

A typical gangster-type from my school saw me. He took me to the movie instead.

To that boy, thank you. You give me hope"

Vill bara tipsa om en jättetrevlig hemsida:

RATE MY POO

Käkade middag hos brorsan och Susanne igårkväll. En härlig sak med min familj är att alla är ganska efterblivna:

Helt plötsligt kommer brorsan utspringande från toaletten endast iklädd en handduk och med huvudet nyrakat - allt utom en lång sträng i mitten. Han kastar sig in i köket och skriker:
- "I PITY THE FOOL!" (han leker mr.T)
Susanne ser äcklad ut. Hon säger på sin breda skånska:
- ÅH, fan vad vidrig du är.. TA BORT! Du ser ut som en jävla fitta i huvudet.

Ett tag senare sitter Sus i soffan och skakar på sina bröst (som är väldigt stora och fasta). Hon skrattar förtjust:
- Titta! Det ser ut som två grisar som slåss.

Jodå, så att.

Sverigedemokraterna använde Mikael Wiehes "Flickan och Kråkan" under sitt valmöte. De hade ändrat om den lite, typ "vårt land är en skadeskjuten kråka" och "vi vet att det är vi som har svar". Wiehe var asförbannad medan Sverigedemokraterna låtsades att de inte förstod varför:

 - "Att någon med så stark vänstergrund inte kan dela med sig är konstigt"

Ja. Fan. Ska man skratta eller gråta? De är ju omedvetet komiska men samtidigt så jävla sorgligt efterblivna.

Wiehe har fortfarande krut i sig iallafall. Han tillägnar låten "Fascismens racka" till Sverigedemokraternas partiledare, Jimme Åkesson. Jimmie, ät bajs, din islamofobiska byfåne.

Ibland leker jag kändisleken - vilka kändisar folk ser ut som beroende på utseende, kroppsspråk, hur de pratar och så vidare. Djurleken är ännu roligare... Det är så tacksamt eftersom många människor verkligen har råttliknande drag, medan vissa gläfsar som hundar eller andra har ett sånt där snipigt uttryck - precis som fiskmåsar.

Då och då får jag höra att jag är lik Sofia Helin i Arn, men för det mesta berättar folk att jag liknar Hempo Hildén. Mamma tror att om jag hade varit ett djur så hade jag varit en sengångare. 

Hemmakväll, efter jobbet:
Jag smyger omkring i barnhyllan, grabbar tag i ett gäng filmer och lägger dom diskret framför tjejen i kassan. Jag harklar mig och förklarar omständigt att filmerna är till mina småsyskon. Sedan går jag hem, lagar till lite varma mackor och bänkar mig ensam framför Saltkråkan och skrattar högt åt Farbror Melker och Tjorven.

Vadå, kan jag rå för att det inte går att se läskigare grejer än typ Hitta Nemo när man är ensam i ett stort hus i mörker?

Nä, just det.

Igår var det överraskningsfest för en gammal klasskompis. I typ Spjutsbygd. Bland kalvar och grisar, höns och hundar. Hembränt, mankini, lössnus, dansband och koskit - igårkväll var det böndernas kväll! Vi hade tokroligt.

På något sätt lyckades vi ta oss in till stan. Självklart missade jag halvtre-bussen. För att slippa sitta ensam i mörkret i en busskur mitt i natten började jag prata med två lammkött. I en hel timme ute kylan satt de och höll mig sällskap, de små välartade gossarna. Jag gav dem råd till deras kärleksproblem bland annat. Just för att jag är så bra på sånt liksom.

Killar missbedömer ofta tjejer. De tror att tjejer är lite fina i kanten och aldrig skulle göra något äckligt, typ bajsa, peta näsan helt öppet, lägga av en brakare, prata riktigt vidrigt snusk.

HAHA. En halvtimme i mitt kompisgäng och dom hade gått i celibat.

På Pappas 60-årsdag i höst drar hela familjen iväg till Thailand. Mor & Far, Tove & Robin, Johan & Susanne.. Och så jag då.





När vi bokade biljetterna försökte jag skoja till det:

- Nähe hörni, tänk om jag skulle ta och skaffa stadigt sällskap tills vi åker... Då blir det ju en extrabiljett!
- HAHAHA. Troligt Siri, jävligt troligt.

Mamma och pappa drog lite spontant iväg till Kreta på en remake av deras bröllopsresa. Härligt för dom.

Jag går sorgset runt i huset och sjungskriker:
"All by myseeeeelf. Don't wanna be, all by myseeeeeeeeelf..."
Katterna stryker bak öronen.

Idag firar min mamma och pappa silverbröllop. I 25 år har de hållit ihop. Världens goaste och finaste päron. De kompletterar varandra så himla bra:
Mamma är frispråkig, speedad, energisk och lite galen. Pappa är lugn som en filbunke, klok som få och har Dalai Lama som förebild.

Hittade gamla bilder från deras bröllop och bröllopsresa. Hur snygga?!

Saknar lägenheten och fina Manly och goa arbetskompisar på WV!

Jag fattar inte grejen med Sex and the city. Det är ganska hajpat bland mina tjejkompisar så jag har verkligen försökt att ge det en chans. Men det är ju rätt så drygt.

Hm, kanske beror det på att det här med shopping och grejer inte riktigt är mitt forum (jag gick ju till exempel länge runt och trodde att en walk-in-closet betydde en extra lyxig closet = klosett, alltså toalett.)

Det finns vissa ögonblick som man aldrig glömmer. En del grejer, hur obetydligt de än må vara, bara etsar sig fast liksom:


När jag fick tecknade "De 101 dalmatinerna" på VHS i födelsedagspresent av Johan när jag var 8 år. Jag grät av lycka - hade önskat mig den så länge.

I Kalix hos mormor när jag fick ha en hund från morbrors kennel hos mig över natten. Jag sov inte en blund utan satt bara med tindrande ögon och klappade världens sötaste bichon frisé hela natten.

Också hos mormor, när alla vi kusiner badade kvällsdopp med kläderna på i lerigt vatten. Mamma, mormor, mostrar var rasande. Vi hade fantastiskt kul.

När jag fick min kanin Isa som tröst efter olyckan. Minns att jag satt i bilen med en liten kartong med lufthål i famnen och däri fanns en grå liten vädur med världens mjukaste öron.

Alla julaftnar. Min favorittid på året.

När jag var 11 och blev övertygad om att jag kunde prata med ödlor.

Fallskärmshopp i Sydney. Jag har aldrig känt mig så levande som när jag trodde att jag skulle dö.