Devotchka

Jag satt och pratade med en jättesöt tant på bussen häromdagen. Hon skulle hälsa på en vän på ett ålderdomshem och berättade att hon nästan aldrig såg någon anhörig till de andra gamlingarna. Vi började tala om hur sorgligt det är att på ålderns höst sitta helt ensam och vänta på att ruttna bort. När man glöms bort av de människor man älskar mest. Och sedan när man dör blir ens bo omsvärmat av snikna svärsöner/barnbarn/systerdöttrar och alla försöker haffa åt sig så mycket som möjligt. Tragiskt.

Så nu har jag bestämt mig att jag så småningom ska klämma ut en hel drös med ungar. Minst fem. Och jag ska tvinga dom att älska mig. Och jag ska tvinga deras barnbarn att älska mig. Så har jag besök varje dag när jag är gammal. Genialiskt.