Devotchka

Puh. Jag jobbar som en liten idiot. Nu ska jag jobba 9 dagar i sträck och sedan bär det ÄNTLIGEN hem till bästa, finaste, gosigaste familjen.

Städyrke är jävligt slitigt. Speciellt på sjukhus. Man fattar inte riktigt förrän man är där. Ständigt värkande axlar, nacke, knän och fötter. Ett oändligt moppande, skurande, torkande, dammande.... Blod, avföring, uppkastningar, hudrester, slem, urin... Man är rankad lägst av alla sjukhusfolk och råkar ständigt ut för arroganta läkarstudenter. Vissa av mina arbetskompisar har jobbat här i 20-25 år och jag kan inte hjälpa att jag känner sån fet respekt för dom. Max ett år hade jag stått ut sedan hade jag blivit allvarligt störd.

Såklart finns det massa positiva stunder. Skvallriga kafferaster där man skitsnackar om läkarna och sjuksköterskorna, högljudda klagovisor om vem som har den skitigaste avdelningen med flest smitterum, uppsluppna fredagar med fredagsgodis, ensam dansa runt och sjunga högt till radion i köket under uppvasken, gullig personal och framförallt de goa, knäppa, söta, frågvisa patienterna.



Siri Johansson, 30 år senare...