Devotchka

Jag har haft en supermysig helg och har nog gått upp minst tre kilo.. Ibland får man götta sig!

Trillade in här i lägenheten någon gång i natt så jag har varit en zombie på jobbet idag - Det enda roliga som hände under dagen var att jag fick plocka fram min låtsas-pojkvän "Henke". Jag använder "Henke" ibland ifall någon kille är lite för påträngande.

Idag var det en ivrig thailändare utan känsla för personligt utrymme som flirtade helt skamlöst. När jag ljög och sa att jag hade en pojkvän i Sverige blev han inte alls nedslagen. Istället för att dra sig undan började thailändaren korsförhöra mig om min så kallade pojkvän: Vad jobbade han med? Hur gammal var han? Gillade han fotboll? Var han svartsjuk av sig? Var vi lyckliga?

Så. Min pojkvän "Henke" är alltså 28 år, jobbar som polis, spelar innebandy, är VÄLDIGT svartsjuk och beskyddande. Dessutom är han bodybuildare och 1.90 lång. Och har väldigt kort stubin. Vi är väldigt, väldigt lyckliga tillsammans.

Allt här hos Tove&Robin är så rent. Inga blodfläckar, råttor eller psykotiska grannar så långt ögat kan nå!

Jag blir omhändertagen, matad, bortskämd, matad, gullad med, matad, kramad, matad, ompysslad, matad... HEAVEN!

Nu drar Siran kosan till Malmö över helgen. SKÖNT!

Fantan Mojah! Han var på Öland Roots förra året... SÅ himla söt, som en liten nallebjörn. Jag ville bara springa upp och krama honom!

I Thailand var vi ute en kväll och käkade på någon mysig fiskrestaurang vid en flod. Efter maten hoppade vi in i en liten båt och åkte ut på floden. Det var mörk skog överallt, kompakt tystnad, stjärnbeströdd himmel och MASSOR av gnistrande eldflugor i snåren.

Suttingen alltså. Nästan så man dog av vackerhet!

Av någon anledning kom jag just att tänka på en knäpp grej. Det var någon gång under en håltimme på gymnasiet och jag satt och snackade om The Sims med en lärare. Vi var båda stora fan av Sims. Helt plötsligt undslapp det mig att jag ofta "råkade" döda mina simmar på "festliga" sätt. Typ lät dom få satelliter i huvudet eller bli uppätna av kackerlackor. Sedan gjorde jag stora kyrkogårdar. Och det är ju lite konstigt.

Det som var ännu konstigare var att min lärare blev jätteexalterad, sträckte darrande upp händerna i luften och ba:
- JAA! HA! Alltså det bästa är när man spelar Sim City... Då kan man utplåna och KROSSA hela städer!! HA HA HA!!! HAHAHA!

Jag tyckte att det var lite VÄL creepy i min smak.

Lite intressant läsning.

Okej, här kommer ett blödigt inlägg. Men jag känner mig lite blödig nu, okej?

Det finns vissa dagar när jag vaknar upp som en liten djävul. Dagar då pigga, rara lilla Siri förvandlas till ett jävla psykfall. Då jag är så irriterad att jag vill kötta alla jag möter. Butter, spydig och svart i ögonen. Och får jag inte vara ifred så blir jag ännu värre (fråga familjen...).

Idag var en sådan dag. När jag vaknade upp var min första tanke att jag skulle vilja ge någon en käftsmäll. Väl på jobbet fick jag reda på att jag skulle jobba på en canceravdelning över dagen, och det muntrade väl inte direkt upp mig.

MEN.....

När jag kom in på avdelningen så var den full av patienter - skalliga och tunna patienter med strama, plågade ansikten och spindelfingrar. Mer som transparenta spöken än som människor. All min irritation försvann och jag kände mig så fruktansvärt maktlös och liten. Jag tvingade mig själv till att le och småprata med varenda sjukling. Att se deras små genomskinliga ansikten lysas upp var tillräckligt för att få mig varm i hjärtat resten av dagen.

Jag är världsmästare i att göra ingenting särskilt alls.. Har spenderat hela dagen i sängen (undantag toalettbesök samt frekventa utflykter till kylskåpet). Vad har jag åstadkommit?

Jag har ritat roliga gubbar, googlat konstiga grejer, gjort små flätor i håret, försökt att memorera olika trollformler från Harry Potter (jodå..), ätit jordnötter, räknat prickarna på mitt täcke, övat på att blåsa salivbubblor, tittat på den klarblå himlen utanför fönstret...

Jag har slösat bort en hel dag... Och det var görhärligt.

Det har varit strålande vårsol hela helgen här. Nästan så man borde dragit ut å hoppat:

Lyckad kväll igår (undvek tack och lov beer bong)! Brudmaffia, norska Alias, dansdansdans och en massa glada norrmän.

Idag är jag väl litegranna risig. Men i traditionell anda spenderar jag hela bakissöndagen med HP!

HP FOH EVAH

Jahapp, fest ikväll med en massa norska brudar.. Ska det bli en klassisk aussie-bonga-öl-kväll (en av mina oanade talanger)?



...Eller ska jag försöka vara normal och kvinnlig och inhandla rosé?

Surfade runt på nätet för att hitta något gott recept att göra på lite gamla cashewnötter i skafferiet.

Klickade in på något jag tyckte såg gott ut och hamnade här.

Såå, vad sägs om spacecake? Weed noodles? Kanske lite haschpopcorn? Majjaknäck? Eller varför inte testa klassikern Hasch a lá cream?

Jag äter helt galet mycket frukt och grönsaker just nu. Mina norska roomies frågade mig precis om jag är vegetarian. Och då blev jag tvungen att berätta den lilla trista historien om hur jag förra året tappade typ allt mitt hår... I jävla Tully där jag fick vitaminbrist på grund av att jag jobbade arslet av mig på veckorna och festade arslet av mig på helgerna så jag hade inte tid att äta regelbundet. Mycket nudlar och mycket tortillaschips. Och mycket håravfall.

It ain't gonna happen again..



I Pelles baggyjeans och med intakt hår

Det är inte okej att ha såhär flummiga drömmar! Under sömnen är det ju faktiskt meningen att hjärnan ska vila... Min hjärna går på högvarv när jag sover. Och när jag vaknar är jag helt förvirrad och kan inte skilja på morgon eller kväll, upp eller ner, dröm eller verklighet.. (i morse vaknade jag till exempel helt orolig och började leta efter mitt bortsprungna lamm under sängen).

Tycker att det verkar lite obehagligt det här med dvärgbandmasken som kläcks i människotarmar och sånt. När jag var liten brukade jag äta gräs, grus och jord så jag hade jämt mask i magen. Minns att det kliade i rumpan.

- Ska jag gå in i det här rummet nu och fixa iordning?
- Njaa, du kan vänta lite. Det ligger en död därinne.
- Åh, okej.

En vanlig dag på jobbet.

Alla har vi la tvångstankar... Små, oskyldiga grejer som man bara måste göra. Det jag undrar är hur fan de uppkommer?!

En av mina tvångstankar:
Varje gång jag ser något "matigt" som ser lent och orört ut - typ nygräddade pajer, kakor eller nyöppnade paket med smör, glass, leverpastej etc - så MÅSTE jag med en kniv rista in ett "Z" som i Zorro.

Jag har gjort det så länge jag kan minnas. Och om jag provar att inte göra det, så blir jag helt stressad och och får hjärtklappning. Och så måste jag göra det. Hur kom den tvångstanken till? Det är ju bara jävligt skumt.

Jag har andra tvångstankar också. En av de allra konstigaste, som jag verkligen inte vet hur den har uppkommit,  handlar om fiskmåsar och den är så konstig att jag blir lite rädd för mig själv. Jag tänker inte skriva ut den. 



+

Åh, jag är så ressugen.. Jag vill till hela världen!

Aussie 09-10 foh evah in maj heart

Jag brukar ha någon skum, magnetisk dragningskraft på människor som vill prata av sig... Drar åt mig folk som önskar lätta sina hjärtan. Ofta händer det i ett vanligt samtal med en random människa att denne utbrister:

"Det här brukar jag inte berätta för folk, men.."

Och efter den meningen följer personliga, tunga historier:
Äkta makar som försökt ta livet av sig, tumörer, kriminella pappor, kroniska sjukdomar, alkoholism, depressioner, avlidna familjemedlemmar, olyckor osv...

Jag lyssnar gärna. För jag tror att ibland vill folk faktiskt bara bli lyssnade på, istället för att någon ska lägga sig i och komma med "råd" eller tomma fraser typ "ameeh gud vad jobbigt, jag förstår preciiiiiiiis".

På jobbet har vi ett stort behandlingsrum med badsängar där patienterna får sårställ och blir "badade". Det vill säga - man sköljer bort brännskadad, död hud. Idag städade jag badet efter en ny patient... And it wasn't pretty.

Blodblodblodblod, slemmig hud, blodiga instrument, slemmiga instrument, blodiga kompresser, slemmiga utstyr och en pikant doft av människokött.

Jeez, tur att man inte är äckelmagad. Knappt alls äckelmagad faktiskt... I detta ögonblick sitter jag till exempel och äter nudlar samtidigt som jag tittar på Animal Planet där World Wild Vet zoomar in när han plockar ut maggots ur en mulåsnas öppna sår.



Maggots eller nudlar? Nudlar eller maggots?

Min fina lilla syster uttryckte sin oro för mig idag. Hon tycker att jag ska skaffa mig en trygg och stadig pojkvän.

Jag förstår ingenting.. Jag menar, jag har ju redan en pojkvän.. Varför skulle jag vilja ha flera?!

HEJ!! OCH HEJDÅ! Nu ska jag ut i vårsolen! Ni har snö i Sverige.. HEHEHEHHEHEHE

Åh, jag kom just att tänka på världens bästa låt! Jag nynnade den högt för mig själv sist jag var hemma medan min bror morgontrött och irriterat blängde på mig:

Jag säger HEJ, vilken underbar dag det ääääär.. När man får vara som man ääär, och ändå leeeeva tillsammans! Du måste lyssna till dig själv, göra vad du vill, följa med musiken, inte sitta still.. Det är en enkel regeeeeeeel och den kommer inifrååååån.. Tro på dig själv - För det är vad det handlar ooooom! Jag säger HEJ!

Brorsan (syrligt) - Siri......... Har du gått med i någon frikyrka? Vad fan är det du sjunger?
Jag - Va? Näe, det är introlåten till Musen Artur!

Musen Artur. Brorsan suckade trött och sa att jag var den mest efterblivna han någonsin mött (oavsiktligt rim). Men jag menar HALLÅ? Hur kan man INTE känna till Artur?!

Sjukgymnastik idag. Och japps, nålarna åkte fram igen...

"IMS med nålar används för att komma åt djupa spänningar (TP - Triggerpunkter) och för att komma åt svårare problem som inte vanlig behandling biter på riktigt. Metoden är inte helt smärtfri men det är värt obehaget när man känner resultatet. Direkt efter kan man ibland känna av en liten försämring i behandlingsområdet ofta i cirka 12-24 timmar. Detta är helt normalt. Träning av den behandlade muskelgruppen bör undvikas samma dag. IMS med nålar är en väldigt effektiv metod som ofta hjälper när andra metoder inte fungerar som man vill"

"Metoden är inte helt smärtfri"?!

Jag skulle vilja säga, metoden är bortom allt vad smärtfritt heter.

Jag hänger halvvägs utanför köksfönstret för att mata mina duvor, stannar och pratar med alla hundägare, kelas med de skabbigaste gatukatterna och tycker till och med att det är lite hemtrevligt med silverfiskarna i vår dusch.

HEERMAAAN, vart är du när jag behöver dig?!

Jag tycker om att bo i städer.. Ett tag.

Sen tröttnar jag: Det är trångt, det är aldrig tyst, man kan inte andas ordentligt och man har noll space från andra människor.

Jag har nog aldrig varit såhär fattig... Och vad är det första som händer efter att jag har kommit till denna insikt? Jo, att bli haffad på gatan och gå med i Läkare utan gränser. Så nu ska jag betala en liten med svidande summa i månaden.

It's a good cause, men djävulusiskt dålig tajming. Jag har fan knappt råd med mat på bordet.

Jaja, om Sankte Per läser min blogg så borde väl det här räcka som inträdesbiljett ovan där?

Har äntligen hittat M-phazes album! En australiensisk rappare/producent som är GRYM och som jag såg live när min aussie-dejt drog med mig på festival i Townsville. Shit alltså, vilket tryck det var!

Usch. Mitt kära lilla Tully verkar ha blivit totalförstört av cyklonen. Och alla bananodlingarna verkar också helt sabbade... Känns som bara några veckor sedan som jag sprang omkring där bland bananerna med mina gummistövlar och med min hackare. Knäppt!

När jag är ledig tycker jag om att gå ner till sjön här och mata fåglarna. Farfar brukade alltid ta med oss och mata änderna i Mörrum så det sitter lite kvar liksom.

Vid sjön i Bergen är det rätt galet att mata fåglarna. Så fort man tar upp den lilla påsen med bröd och börjar prassla lite så händer något mäktigt. Hela sjön börjar röra på sig.. Ett myller av vingar och näbbar flyger rätt upp i luften. Först lyfter duvorna, sedan lyfter måsarna och efter det lyfter alla änderna. Hundratals fjäderfän som kommer flaxande rakt emot en och helt plötsligt befinner man sig i ett gigantiskt moln av fåglar.

Då känner jag mig som någon slags galen fågelkvinna... Typ omgiven av mina trogna bevingade undersåtar som lyder min minsta vink med brödpåsen.. Och så blir jag helt uppfylld och berusad av makt och sen vill jag darrande lyfta armarna rätt upp i luften och besinningslöst vråla: VÄRLDSHERRAVÄLDE!!!!

Men det gör jag ju såklart inte.



(Idylliska lilla sjön i Bergen)

Jag uppbådar all min mentala styrka för att vara fokuserad och organiserad på jobbet. Och det funkar, typ! Problemet är bara att när jag kommer hem till lägenheten och slappnar av så blir jag mer disträ och glömsk än någonsin.

Det har brunnit fyra gånger i köket, nycklarna hänger ständigt kvar i ytterdörren (jättebra när man bor i ett jävla ghetto), tvätten möglar kvarglömt i maskinen, handfatet svämmar över när kranen blir lämnad på och mina roomies tittar konstigt på mig när jag oroligt springer fram och tillbaka för att jag har förlagt något.

Japp, jag är en normal tjej ibland också. Som helt normalt suktar efter mina tre favoritkändiskillar.

Har hittat världens bästa ställe också.. Ett resecenter/fik på min gata. Dom har alla reseprylar och reseguider man kan behöva.. Det är bara att sätta sig ner med en kopp te och sätta igång med planeringen liksom.

Jag kan inte röra mig, för jag har firat in helgen genom att äta. Riktigt och rikligt. Och det var ljuvligt!

Jag har ätit konstant sedan klockan sju imorse. Vilket innebär två frukostar, två lunch och tre mellisar. Samt godis, kex och frukt.

Frossat. Slukat. Hängivit mig. Smort kråset. Njutit av vartenda tugga.

Så kan reaktionen bli när man levt på mackor och pulversoppa en hel vecka.

Är helt slut efter åtta dagars slit.. Fullpackad avdelning och massa övertid. Imorgon ska jag ha världens mysigaste lediga dag. Säger godnatt med den här gamla godingen:

"Du som tycker att dagarna går och livet flyr - tag dig samman och gör något onyttigt"

Jag var på besök hos min lilla norska sjukgymnast idag. Hon sa att hon aldrig under hela sin yrkesverksamma tid som sjukgymnast sett så stela nackmuskler. Därför tyckte hon det var en bra idé att testa en ny metod, det vill säga kötta in jävla nålar rätt in i muskelknutarna.

Hur det kändes? Jag säger som Wat i En riddares historia:

"Pain. Lots of pain"

Imorse när jag kom till jobbet och skulle byta om så stod det redan en sjuksköterska i omklädningsrummet som skulle hemåt efter sitt nattskift. Eftersom jag tycker att den där stela tystnaden mellan två främlingar som klär av sig i ett trångt omklädningsrum är outhärdlig, sa jag lite nonchalant:
- Jaha, har natten varit lugn då?
Hon log lättat och började sedan berätta om den kaosartade natten och gick in på detaljer och sårställ och mediciner och nya patienters behandlingar osv.

Jag förstod att hon trodde att jag var sjuksköterska. Men istället för att säga "jag jobbar bara på renhold", så spelade jag med och sa saker som:
"Jaså, satte dom kanylen fel? Usch, det är förjävligt när dom gör det! Allt ska man behöva göra själv liksom"


När hon hade gått reflekterade jag lite över mitt beteende. Jag kom fram till att varje gång jag gör något sånt "busigt" - typ låtsas vara någon annan - så får jag exakt samma känsla av förnöjelse som när jag var liten och var mitt uppe i någon rolig lek.

Jag tycker detta är lite oroväckande. Light version av Catch me if you can eller nåt.

Alltså, jag ber så hemskt mycket om ursäkt.. MEN MÅSTE BARA VISA COOLASTE GREJEN EVER:

Siri, jediriddaren

Åhh, här hade jag velat bo:

Ok, vissa av er kanske tycker att jag är lite knasig ibland. Men - Pelle tog faktiskt priset igår på Skype:

"Ja, alltså.. När jag var inne på ett Star Wars-forum så skrev dom där att dom tyckte att slutet på...."
"HAHAHAHA! DU VAR INNE PÅ ETT STAR WARS- FORUM???!!! Sååååååå töntigt!" avbröt jag nöjt.

För nog för att det händer att;

-Jag har Yoda som bakgrundbild
-Jag typ tror på "The force"
-Jag skulle vilja bo på planeten Naboo
-Jag osökt drar paralleller från verkligheten till Star Wars minst en gång om dagen.
-Jag önskar att jag var en jedi
-Jag ibland rapar så att det låter som Chewbacca

MEN. Jag är fan inte inne på några himla FORUM!

Ha. Haha. Det är freak-varning på det. Hörde du det Pelle?! Va? VA?'