Devotchka

Ibland får jag akuthugg i hjärtat för att jag saknar min fina familj så himla mycket. Dom är klippan i stormen, min trygga hamn. Och vi har så mysigt ihop.

Helgmiddagarna är bäst. Då åker Santana-skivan på, alla garvar arslet av sig, någon blir alltid lite mobbad (oftast Tove, hon är tacksam att reta), man häver ur sig vulgära skämt (oftast Mamma), man jämför sjukhusberättelser och pratar diagnoser (till min och Robbes irritation) och Pappa kritiserar sin svingoda gourmetmat:
- Nej, nej. Det här blev sådär hörni. Jag ber om ursäkt, köttet var lite segt/såsen blev lite stark/jag tycker det var lite osalt.


SAKNAR!

Enkelt:
1. Var luspank
2. Bosätt dig i Norge.

Då har man inget val än att varva wienerkorv med nudlar, fryst fiskgratäng, pulversoppa, gröt, omelett, mackor och vitamintabletter.

Eftersom min kropp är van vid att den får kakor, godsaker, läsk och gräddsåser på regelbunden basis så har kroppen ingått i någon slags chockfas och jag var tvungen att köpa ett skärp på rea eftersom jeansen säckar ihop sig.

Och jag är jävligt lack, för nu kommer väl dom tuttarna man odlade på sig i Australien att försvinna. Tröstade mig med en liten godispåse nyss, som gick på den rara summan av 78 NOK. Alltså cirka 95 spänn.

Förstår ni nu att man inte går och köper godis bara sådär??!

Tre soundtrack jag får SERIÖSA goosebumps av. Det liksom killas i hela kroppen och jag vill vara med i massa äventyr och strida mot den onda sidan och vara med i ett brödraskap och trolla och säga massa kloka saker och bli kompis med Gimli och äga Hedwig och krama R2D2 och.. Herreguuuuud, slå mig hårt i huvudet.

När jag skulle jobba häromdagen och var på väg ut ur lägenheten såg jag att någon stod och fumlade med nycklarna för att komma in genom portuppgången. Jag öppnade dörren och möttes av ett os av alkohol, heeeelt sjuka spritångor. Orsaken var en kalaspackad, men ack så ljuvligt söt norrman. Han var på väg hem.. Förmodligen efter en vild kväll med tanke på att han såg rätt sliten ut och att klockan var 06.30.

- GODMORGON, GODMORGON!! ropade jag överdrivet käckt och morgonpiggt bara för att jävlas.
Han sa ingenting, suckade bara tungt och stod och tittade på mig med nyckeln i sin fumliga norska lilla näve.

AwwwWWwwwwwEE. Nästan så man ville ta med honom hem och mata honom och stoppa om honom och sjunga en liten godnattvisa.

Saknar min Potta. Charlottanpottan alltså. Här är vi små och oförstörda:




Här är vi stora och jävligt uttråkade på ett hostel i Glebe:

Åhhhh, det är ju det här jag brukar prata om och.. ehhh... göra livliga imitationer av..

Alien Hand Syndrome kan uppstå efter stroke, operation i hjärnan, infektion i hjärnan osv. Summan av kardemumman är att höger och vänster hjärnhalva inte förstår varandra vilket leder till att olika kroppsdelar (oftast handen) helt plötsligt kan börja leva sitt eget liv. Man får då känslan av att handen kontrolleras av någon utomjordisk kraft, därav Alien Hand Syndrome. Hur mäktigt är det inte?!

Typ om man går förbi någon som fikar och kroppen är lite sötsugen så kan handen bara flyga ut och sno åt sig en muffins. Eller om kroppen känner sig lite pilsk så kan handen fara ut och greppa tag i någons röv eller ehh, andra ädla delar.

Läskigt om man vaknar mitt i natten av att handen försöker ta strypgrepp på en.

Jag var hos en fysioterapeut idag. Hon hade ett slags tortyrredskap som hängde från taket som man skulle haka fast nacken i. Hon sa också en massa vettiga saker... Vilka muskler som skulle tränas upp och varför jag har ont där och där.

Tydligen är jag helt skev hela jag. Spännande.

Kalaset gick på 700 spänn och nästa vecka ska jag slänga ut ytterligare 500. AOUCH! En idiotisk summa för ett idiotiskt ändamål.

F.....udge.

Jag är ledig idag! Wallalala.. Himlen är klarblå, solen lyser på människornas små hjässor, leendet leker i allas mungipor och jag ska ut och mata duvorna vid sjön.

YES! Min horoskopsprognos för i år ser verkligen lovande ut. Pengar kommer inte vara något problem (nej, hoppas fan det.. så som jag sliter nu). Mina drömmar kommer att gå i uppfyllelse. Hösten kommer att bli en "underbar tid". Och dessutom kommer tydligen mitt kärleksliv go bananas... Så, alla latinos i Sydamerika få la passa sig! Hehe.

Jag är lite galen i horoskop. Har stenkoll på hela min bekantskapskrets stjärntecken och kan till och med förklara vissa av deras personlighetsdrag typ såhär:

- Jaa, hon är ju Jungfru... Så det är ju inte så konstigt att hon är pedantisk.
- Han är stabil och trygg! En typisk Oxe.
- Vad härligt att du är så driven... Det är väl din Vädursbakgrund antar jag!

Det här är tydligen jag om man litar på Heikki Vesa. Jag håller med käre Heikki i det mesta, förutom det att min "bästa sportgren" borde vara bilar. Eh? Jag som kuggade första uppkörningen för att jag glömde bromsa och därmed höll på att meja ner en snubbe på ett övergångsställe.

Jag har en samling vardagliga nöjen. Ett av dem är att åka dragspelsbuss. Tror ni att jag är belåten här i Norge eller, när jag åker dragspelsbuss till och från jobbet VARJE DAG!? Just det.

Självfallet sätter jag mig alltid i dragspelet. Och det är så kul att jag inte kan sluta flina. 10 minuters light-karusell liksom. Jaaaa, vi har vårat glada barnasinne kvaaaaar!

Skype med Mamma och Pappa:

P - Jaha, Siri.. Hur går det med din friskvård då?
S - Va?
P - Din friskvård?
S - Hur menar du nu?
Tystnad.
P - Träning, Siri.
S - Ja, alltså jo.. Min friskvård! He. Hehehe. Alltså. Det ehhh, går framåt! Verkligen!!

Nu är ju föräldrarnas webcam lite blurrig och suddig... Men trots detta kunde jag urskilja deras blickar av djupaste misstro.

En av mina främsta idoler är - förutom Obi-Wan Kenobi - Richard Winters i Band of Brothers.

Så klok, god och fin. Jag vill bara äta upp honom för han är så himla bäst hela tiden.



Riktige Richard Winters:

Ibland när jag vaknar på morgonen eller efter mina små tupplurer under dagen så blir jag lite nedstämd. För verkligheten ter sig ju sannerligen grå och trist när man vaknar upp efter de coolaste, mäktigaste, fetaste drömmarna någonsin.

Nyckelord: Superkrafter, tidsmaskiner, lianer, drakar, samurajer, Robin Hood, vingar, dinosaurier, undervattensmänniskor, talande djur, spioneri, krig mot onda trollkarlar osv..

Förutom ibland då. När drömmarna bara är obegripliga... Typ som den gången när jag fäktades mot en himmel full av yoghurttallrikar.

YES! Har en fetepåse med massa, massa lakrits!!

Tänk vad enkelt att göra mig lycklig va.

Det har regnat hela dagen och här i lägenheten har tv:n gått sig varm.

Det är inte såååå konstigt att man längtar tillbaka till värmen..

Det finns rätt bra shopping i Bergen har jag förstått.. Acne-butiker och andra märkesbutiker och massa stora shoppingcenter smockade med grejer.

Igår gick jag runt på stan för att göra lite ärenden. Jag traskade förbi alla klädbutiker och förstod att det var någon slags monsterrea på gång. Tvekade lite, men bestämde mig sedan för att ge shoppingen en ny chans, så jag tog ett djupt andetag och gick in i första bästa klädaffär:

Lysrören bländade mig och jag blev superstressad av all aktivitet och alla buffliga brudar. De buffliga brudarna såg ut att veta EXAKT vad de var ute efter... Som små hökar gled de omkring mellan hyllorna och haffade tag i det ena "kapet" efter det andra. De där "kapen" bar de sedan beskyddande i sina famnar, strök och nöp försiktigt i dem och jag väntade mig nästan att någon av tjejerna skulle utbrista "myyyyyy preciousssssss". Och lysrören fortsatte att sticka i ögonen och musiken dunkade vansinnigt. Jag kände mig helt snurrig, kastade mig över något plagg och sprang till kassan och betalade.

När jag kom ut från affären kikade jag förväntansfullt ner i påsen. Däri låg en svart polotröja. Vafan?!

Jag använder inte ens polotröjor. Jag hatar fan polotröjor.
FAIL.

Mina roomies skulle ut och festa igårkväll. Jag fejkgäspade och ba:
- Näää, alltså jag är jättetrött efter jobbveckan.. Ska nog gå och lägga mig tidigt...

Så fort de hade gått la jag mig genast tillrätta i min lilla koja och satt sedan uppe och glodde på The 10th Kingdom till gryningen. Men alltså HUR BRA ÄR DET INTE DÅ?

Jag kände mig lite putt idag. Putt på nackhelvetet så jag gick och tyckte jättesynd om mig själv och lyssnade på massa ledsna låtar på mp3:n. Av någon anledning ploppade Destiny's Child med "Survivor" upp (kan det vara Denice som är den skyldige?) och jag kände mig genast lite mer pepp. Jag tänkte att "fan heller, nu jävlar anamma alltså, what doesn't kill you makes you stronger" liksom. Så stroppade jag kaxigt tvärs över gatan och sjöng för mig själv "Aaaaajm a sörvaaaajveeeeeeer, ajjjjm gonna meeeejk iit.. ajjjm a sörvaaaajver"

Och då kom jag att tänka: Vad ironiskt om det hade kommit en bil och kört ihjäl mig mitt i refrängen eller om jag hade fått en vilsekommen satellit från yttre rymden rätt i skallen och dött på fläcken: I'm a survivor, I'm gonna make it, I'm a surviv...... KRASCH!

Jag skrattade lite för mig själv, det hade ju varit ett kul galghumorskämt. Men när jag tänker efter var det ju faktiskt inte så kul.

Åhh, hörde den här gamla på radion idag. Så fruktansvärd, men ändå vacker.

Jag gick alltid och nynnade på den när jag var yngre, men när jag en dag lyssnade igenom texten ordentligt så började jag stortjuta. Great shock för en naiv 11-åring när man inser att den där "mysiga" låten handlar om en mördare som väljer ut sitt offer och dödar henne.

Puh. Har ju tystnadsplikt i och med jobbet, men jag säger bara en sak som sammanfattar dagens arbete ganska bra:

SLEM. En kaskad av slem, slem, slem.

Så kan det bli när någon är brännskadad ända ner i halsen.

Vill ha kvar jobbet, men kroppen strejkar å det grövsta. Ere värt det? Åhhh, om jag bara blir liiiiite bättre så kan jag palla med ett par månader i alla fall.

Blajblajblaj.

Balders balle, det här jobbet tar knäcken på mig. Men nu är jag i alla fall tillbaka på mitt kära Brännskadeavsnitt och tro det eller ej, jag har faktiskt saknat det. Har dock inte saknat skrikande människor och lukten av bränt kött. Men en trevlig nyhet är att det är en massa nya, stiliga läkare och sjukskötare på avdelningen som man lite diskret kan vrålglo på.

Åh, just det ja.. Ni som också är pinsamt förtjusta i snyftiga och vidlyftiga gamla kostymfilmer.. Jag säger bara Bright Star. Så fin att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men slutet gjorde mig helt deppig, så ett hett tips är att stoppa filmen precis innan snubben där blir sjuk.

Herman och jag skypade idag. Jag sa till Herman att jag inte sover riktigt tryggt för att jag saknar honom på kvällen när jag ska gå och lägga mig. Herman sa inte så mycket, men jag tror att han instämde.

Jag saknar Arvid också. Tänk att man kan sakna en liten misse så att det gör ont i hela kroppen. Om jag någonsin får en son så ska han heta Arvid. Döpt efter en katt, stackars pojk...



Hoppas han vilar i frid, min lille Avve.

Träffade massa gamla arbetskompisar idag. Bland annat Virr-damen som är så fruktansvärt snurrig så att jag i jämförelse känner mig som en sansad, praktisk och genomtänkt varelse.

Det bästa med dagen var att jag jobbade med en tant som skrattade EXAKT som Yoda. Fniss fast raspigt liksom. Det var ganska underbart.

Här precis utanför min dörr ligger en balkong. Men det är inte vilken balkong som helst!!...



...Balkongen fungerar även som min tvättstuga! Täckjacka och mössa är dock ett måste vid tvättning.



Det regnar in i köket.



Men mitt rum är grymt! Ba älskar'e.



Som en liten koja!

Att vara luspank i Bergen är alltid en dum idé. Till och med en genomusel idé.

För några av mina sista slantar köpte jag ett paket prisnedsatt grillkorv som fick stå för lördagskvällens extravaganta middag. Jag hade seriösa funderingar på att skita i middag och istället lägga alla pengar på en flaska rödtjut för att lugna mina stackars nerver.

Kom hem från jobbet idag och möttes av en lapp från min norska roomie. Hon meddelade att hon skulle vara bortrest lördag och söndag. Min första tanke var: "YES!", och jag började genast smida planer för helgen.

Planer:
- Star Wars-maraton och att obehindrat kunna skrika alla repliker jag kan utantill, utan att någon sneglar konstigt
- Musik! Volym!
- Lämna all disk framme
- Gå omkring naken

Nä, skoja ba!! Diska ska jag ju självklart göra.

Hur som haver, nu är klockan snart spöktimme och jag har precis avslutat en jätteläbbig deckare. Är inte längre så belåten i en ekande tom lägenhet som är fylld av olika skrymsel där eventuell torped eller kidnappare från KGB skulle kunna tänkas gömma sig.

Jag ska skaffa öronproppar. Mitt fönster vetter nämligen ut mot en dunkande nattklubb. Men okej, det hade jag kunnat leva med. Problemet är bara att nattklubben ligger vägg i vägg med en fotbollsbar. Det vill säga öldrickande män med den pubertala ovanan att spontant vråla rakt ut i luften. Nästan varje kväll. Precis utanför mitt fönster.

Och då har inte ens Brann spelat ännu. Alla bergensare får en liten galen, fanatisk glöd i blicken så fort man nämner SK Brann. Så, än så länge får jag väl vara nöjd att det bara är några brölande neanderthalare utanför mitt fönster. När Brann spelar, ja.. Då kommer jag tampas med vettvilliga huliganer på bärksärkagång.

Första jobbdagen imorgon så nu blir det lite läsning och sedan kudden. Nighty-night.

Jag älskar att observera människor, fundera på vilka personligheter folk har, titta på gester och mimik.. Betrakta hur alla beter sig.

Den här ser jag ofta:

Två personer som bara känner varandra litegrann möts på gatan. De får en slags flackande ögonkontakt varpå den ena säger "Hej" och den andra säger "Hej" tillbaka. Sedan kommer ett osäkert ögonblick, ska de prata eller gå vidare? Resultatet blir att samtidigt som de går förbi varandra frågar den ena "Allt bra?"... Den andre forsätter gå litegrann men vänder sig på samma gång om och säger "Jotack, det är fint" och "Allt bra med dig också?". Vid det här laget har de avverkat ett antal meter emellan sig. Den ena ropar då "JAVISST, JAG MÅR FINT!". Båda vacklar till lite nervöst och snart skriker någon av dem som avskedsfras "KUL ATT SE DIG, VI MÅSTE VERKLIGEN TA EN FIKA SNART". "JA, ABSOLUT" skriker den andre tillbaka och vinkar, trots att båda två är patetiskt medvetna om att den där fikan har varit försenad ända sedan de bestämde den under någon fylla för två år sedan.

"When I hear somebody sigh, 'life is hard', I am always tempted to ask, 'compared to what?'"



Nu ska jag kravla mig ur mormorsnattlinnet och ge mig ut i snöyran!

Framme! Schysst taxichaffis, schysst lägenhet, schysst rum, schyssta tjejer, schysst utsikt.

Men det allra mest schyssta är - kvarteret! Har varit här i ungefär tre timmar och jag har hunnit se sisådär en miljard norska hunkar som bor i mitt område.

Sitter faktiskt i denna sekund och spanar på en bloke i fönstret mitt emot... Han tittar upp just nu, och undrar nog i sitt stilla sinne vad jag kan vara för en fantastisk tjej som sitter här i mitt fönster som en trolsk Rapunzel och ler så ljuvligt att klockorna stannar...

Eller också undrar han vad det är för en dåre som trycker näsan mot fönstret och flinar vansinnigt åt ingenting.

BAJJ!
Nu drar jag till de norska vidderna...

Jag tror att vi har en ande i handfatet härhemma. Eller kanske kackerlackor. Eller en gömd skatt. Någonting spännande måste det vara iallafall - eftersom Herman jämt smyger in i badrummet och spenderar timme efter timme med att sitta och glo ner i avloppet. Han blir hemskt irriterad om man stör honom.

Japp, men en knäpp familj måste ju också ha en knäpp katt..

Jag var sekunder från att svimma inne på Maxi idag, tack vare min ständige följeslagare: Den illvillige mr Whiplash. Han gillar att ge mig yrsel.

Han tycker även om att plåga med värk, domningar, stickningar, minnesstörningar, ljudkänslighet, ljuskänslighet och sömnproblem.

Jag skulle vilja kötta mr Whiplash med en bandsåg.

Charlotta och jag diskuterar farligheter med eventuell Sydamerikaresa:

S - Japp, man ska vara försiktig med taxibilar också.. Bara åka sådana med numret på sidan.
C - Just det, så att man inte blir kidnappad och sånt. Men du, Siri?
S - Mmm..?
C - Jag har tänkt! Det hade ju faktiskt varit bra om man hade pojkvän under den dära resan.
Tystnad.
S - Va? Hurdå menar du?
C - Ehh.. Ja, det hade ju varit tryggare liksom. En stabil pojkvän och så.. ehh..
Tystnad.
C - Nej. Nej, shit. SHIT. Förhållande! Herregud, SA JAG DET DÄR?                  

Jag har min finaste syrris och lille Råijbin på besök! Vi har varit ute och ätit värsta finmiddagen. Jag åt tills jag nästan spydde. Sen åt jag lite till.

Idag drog Tove och Morsan med mig på "stan" trots att jag protesterade å det grövsta. Jag hatar att gå på "stan". Fattar inte grejen. Något allvarligt fel som gör att jag saknar en väsentlig shopping-gen i mitt arvsanlag. Tove och Morsan sprang som vanligt passionerat ut och in i alla affärer de la sina lystna blickar på, medan jag gick omkring och kände mig bortkommen och letade efter någonstans att sitta.

Det känns som alla shoppande kvinnor upptäckt en speciell hemlighet som jag inte kan lista ut. Jag känner mig exkluderad. Snuvad på konfekten.

Yäp, då drar jag om ett par dagar. Flygbiljett bokad och kollektiv fixat. Eftersom jag ska åka själv ska jag verkligen FÖRSÖKA bli lite mer praktiskt lagd. Inte missa några viktiga tider, tåg, bussar eller flyg...

Jag jobbar ju fortfarande på att få fason på mitt dagdrömmeri. Att få lite mer fokus liksom. Jag menar, en gång missade jag tre bussar på raken för att jag stod och dagdrömde på busshållsplatsen i en timme och helt enkelt glömde titta på bussarna när de åkte förbi. Men nu är det slut på sånt trams.

Jag ska bli en sån där förnumstig, verklighetssinnad och praktisk torrboll med KOLL. Fett mycket koll. Siri med fetekollen.

Alltså, jag fattar inte. Det enda roliga med den här "julbocken" är väl att någon ska fjutta på den så att den brinner ner? Vad är det för mening med den nu? En random halmbock på ett öde torg i en liten håla till stad liksom. "På tisdagen började den plockas ned, rapporterar lokala medier".

B-O-R-I-N-G.

Två timmars research om Sydamerika. Ska man resa dit måste man vara jävligt förberedd.

Och nu har jag precis skrämt upp mig själv genom att läsa en massa skräckhistorier om pålästa turister som trots allt blivit lurade, rånade, kidnappade, mördade eller uppätna av allehanda djur.

MEN, dö kan man ju göra överallt och på alla sätt och vis. Så egentligen är det ju coolare att dö genom att bli uppäten av en kajman i Amazonas eller i kamp mot någon hänsynslös gerilla än att dö av att helt nesligt halka i badkaret här hemma till exempel.

Vissa saker ska man hålla för sig själv, säger min bror till mig ofta. Jag håller inte med.

Ett namn som ofta dyker upp i mitt huvud är Snorre Sturlasson. Ni vet, den där gamle isländske hövdingen och skalden eller hur det nu var. Jag läste om honom någon gång under skoltiden och sedan dess har hans namn etsat sig fast. Vet egentligen inte varför (men kanske för att han på riktigt faktiskt hette Snorre/Snorris).

Ibland bara ploppar namnet bara upp, plötsligt när jag åker buss ba: Snorre Sturlasson... Snorre Sturlasson.... Och så måste jag bokstavera hans namn på olika sätt. Eller när jag ska sova: S-N-O-R-R-E  S-T-U-R-L-A-S-S-O-N... Eller när jag är mitt inne i ett viktigt samtal ba: Snoooorre Sturrrrrrrrrlasson... Det känns som att hjärnan är lite uttråkad liksom.