Hejhej
Nej, jag har inte dött. Eller jo... Egentligen har jag väl avlidit lite långsamt varje dag i och med min fem veckors intensivkurs i Matte C. Men nu är den avklarad och jag känner mig lättad som en fjärt som stigit upp bland molnen.
Jag har också varit i Paris och hälsat på Sofia. Och så har jag börjat jobba på museét igen.
På något sätt är det en trygghet att varje sommar återvända till museét. Jaga fåglar som flyger in i Grevagården, försöka lista ut vilken ensam varelse som i tid och otid stirrar ut genom det andra lägenhetsfönstret från vänster, gå ner på cafeét och köpa gottis, prata med turister och pensionärer, svära över kassan, förgås i hettan, klippa biljetter, lösa korsord å ba götta sig.
