Devotchka

Jag har suttit här i en halvtimme och funderat över om jag vill äta kladdkaka med grädde eller glass med lakritsströssel.

Alla "lätta" val är för mig skitsvåra. Vad vill jag ha för sorts godis? Vill jag äta thai eller pizza? Ska fönstret vara öppet eller stängt? Vilken film vill jag se? Jag kan vela fram och tillbaka hur länge som helst.

Med de "viktigare" besluten är jag helt tvärtom. Min kamera gick till exempel sönder i Brisbane och när jag skulle köpa en ny tog det ungefär 1 minut:
Jag gick in i butiken, klev direkt fram till kameramontern och viftade till mig en säljare. Han log sitt allra glassigaste pepsodentleende:
- What can I do for this young lady today?!!??
Jag förklarade att jag ville köpa en kamera. Den skulle vara lätt att använda, inte för dyr, ta fina bilder.
Försäljaren pekade på en kamera i montern.
- Den här är bra, lätt och billig. Det har så och så många megapixlar och man kan använda den till...
- Jag tar den.
- Förlåt?
- Ja, jag har bestämt mig. Jag vill ha den. Det blir bra.

Jättebra kombo. Velig som fan med smågrejer och löjligt impulsiv i livsval och dyra inköp.