Cykelflygning


Ibland när jag cyklar snabbt i en nerförsbacke och känner vinddraget så brukar jag titta upp i himlen och önska att jag kunde lyfta upp i luften med cykeln. Jag trampar och trampar, kniper ihop ögonen och hoppas febrilt att det ska gå vägen, och innan jag vet ordet av det så har jag lyft! Det är lite ostadigt först, men när man väl får kläm på det så är det skitlätt. Sen cyklar jag vidare uppe bland träden och alla bilar tutar och fotgängarna ba "men shit!!! kolla fan vad sjukt!". Jag vinkar glatt och plingar kanske lite på ringklockan innan jag svänger av mot Borgmästarekajen.

Det är extra skönt att slippa Galgamarksbacken plus att man kommer snabbare till jobbet.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0